Patienter med högre grad av depression vid baslinjen kan få åtminstone lika stor nytta av lågintensiva interventioner som andra patienter, enligt en studie publicerad i BMJ.

I England har konceptet »stepped care« (på svenska ungefär nivåreglerad vård) lanserats som bas för depressionsvården i landet. Denna vård innebär att en stor andel av patienterna med depression initialt behandlas med lågintensiva interventioner, som oftast är baserade på KBT och presenterade i form av trycksaker eller via internet (med begränsad terapeutkontakt). I detta system reserveras högintensiva interventioner, såsom 12–16 sessioner av personlig KBT med egen terapeut, för patienter som inte svarat på lågintensiv intervention eller som inte bedöms lämpliga för sådan. Det är oftast patienter med lindrigare symtom som börjar med lågintensiva behandlingar, men i vissa fall kan även patienter med högre grad av depression hänvisas till dessa. Det är dock oklart i vilken utsträckning det initiala depressionsdjupet påverkar effekten av lågintensiva terapier. 

I en metaanalys av 16 studier granskades effekten av depressionsdjupet vid baslinjen i kliniska studier som använt lågintensitetsinterventioner, jämfört med sedvanlig primärvårdskontakt utan aktiv intervention mot depression. 2 470 patienter med depression ingick, och depressionsdjupet mättes med två olika skalor, bl a Beck Depression Inventory. 19–69 procent behandlades med antidepressivt läkemedel. 

Analysen fann en signifikant interaktion mellan depressionsdjupet vid baslinjen och behandlingseffekten, på så sätt att de som var mer deprimerade hade något större behandlingseffekt än de mindre deprimerade (interaktionskoefficient –0,1; 95 procents konfidensintervall –0,19 till–0,002). Författarna drar därmed slutsatsen att de med mer allvarlig depression har åtminstone lika stor klinisk effekt av lågintensiva interventioner som de med mindre allvarlig depression.

I en klinisk situation där terapitillgången är begränsad kan dessa fynd tala för användning av lågintensiva interventioner även vid allvarlig depression. Vissa patienter kanske inte är intresserade och/eller är mer lämpade för farmakologisk behandling. Författarna betonar även att de med värre depression vid baslinjen trots förbättring kan ha kvarstående symtom efter låginterventionsbehandling och därmed behöva fortsatt vård.