I New England Journal of Medicine presenteras en studie i vilken man har jämfört effekten av två olika metoder för att understödja andningen hos för tidigt födda barn. Studien har gjorts vid 34 centrum i tio olika länder och omfattar 1 009 barn som alla fötts före vecka 30 med en födelsevikt som understeg 1 000 gram. Andningen är en kritisk faktor för dessa barn då lungorna inte hunnit utvecklas ordentligt. I studien har en grupp barn fått behandling med CPAP (kontinuerligt positivt luftvägstryck) vilket innebär ökat lufttryck i lungorna men att barnet självt andas. I en annan grupp fick barnen CPAP i kombination med IPPV (intermittent övertrycksventilation), vilken i korthet omfattar konstgjord andning, till skillnad från CPAP som bara innebär övertrycksandning.

Vid en tidpunkt som motsvarar graviditetsvecka 36, dvs sex veckor efter förlossningen för barn som föddes vecka 30, har man undersökt dels överlevnad, dels förekomst av pulmonell dysplasi, en vanlig komplikation vid mekanisk ventilation av för tidigt födda. Primärt effektmått i den aktuella studien har varit överlevnad utan förekomst av pulmonell dysplasi. Det visade sig att andelen barn som avlidit alternativt överlevt men drabbats av pulmonell dysplasi var 36,7 procent i CPAP-gruppen och 38,4 procent i gruppen som fått både CPAP och IPPV. Tittar man enbart på dödlighet noteras att 6,7 procent av barnen som fått både CPAP och IPPV avled jämfört med 8,2 procent av barnen som bara fått CPAP. Skillnaderna är inte statistiskt signifikanta. Inte heller efter att man justerat för användning av glukokortikoider antenatalt eller när man enbart tittade på pojkar respektive flickor sågs statistiskt säkerställda skillnader mellan de båda metoderna. Resultaten sammanfattas med att man inte kunnat visa att IPPV gav någon ytterligare effekt vad gäller att minska dödlighet och pulmonell dysplasi. Det kan inte uteslutas att faktorer som personalens vana att hantera respektive metod kan skilja sig åt, vilket skulle kunna ha påverkat resultaten.