I USA läggs i storleksordningen 18 procent av landets bruttonationalprodukt (BNP) på hälso- och sjukvård. Som jämförelse är andelen i Sverige kring 10 procent. Trots det är folkhälsoparametrar som medellivslängd eller spädbarnsdödlighet inte bättre i USA än i Sverige. Så hur ska man egentligen skära i kostnaderna i USA? I en studie som publicerats i JAMA har den frågan ställts i en enkät till 3 897 kliniskt verksamma amerikanska läkare under 65 års ålder. Närmare två tredjedelar (2 556) besvarade enkäten. Samtliga specialiteter finns representerade bland de svarande, som fick gradera i vilken utsträckning de ansåg att ett antal olika yrkesgrupper/institutioner är ansvariga när det gäller att få bukt med vårdkostnaderna. Av de svarande ansåg 60 procent att advokater bär ett stort ansvar när det gäller att skära kostnaderna. 59 respektive 56 procent ansåg att försäkringsbolag respektive läkemedelsbolag bär ett stort ansvar (det gick att ange att flera grupper/intressenter hade ett stort ansvar). Andelen läkare som ansåg att patienterna bär ett stort ansvar för att sänka vårdkostnaderna uppgick till 50 procent. Bara 36 procent ansåg att ett stort ansvar vilade på den egna professionen, det vill säga läkarna själva.

Frågorna omfattade andra områden än bara ansvar för kostnadsbesparingar. En klar majoritet (78 procent) ansåg att de som läkare enbart ska se till patientens bästa och bortse från kostnader. Samtidigt höll 89 procent med om att läkare måste ta ett större ansvar vad gäller att undvika onödig provtagning. De allra flesta läkarna i undersökningen ville inte att betalningsmodeller och ersättningssystem till läkarna skulle ändras. Ersättningssystem där läkaren/kliniken eller sjukhuset straffas ekonomiskt om patienten återinläggs på sjukhus kort efter utskrivning fick tummen ner av en majoritet av de svarande. Intressant att notera är att systemet med stämningar och hot om juridiska påföljder påverkade många läkares inställning till det egna jobbet. 70 procent höll med om att deras arbetsglädje minskat substantiellt till följd av hot om juridiska påföljder och stämningar.