Avhandling. Bröstcancer är en heterogen sjukdom med varierande biologisk profil och prognos. Tack vare tidig diagnostik och modern behandling är prognosen god med nära 90 procents överlevnad vid femårsuppföljning. Den prognostiska profilen har visat sig kunna ändras under cancersjukdomens spridning i kroppen. Avhandlingens fokus var att utvärdera tumörvävnad och spridda cancerceller från olika metastaslokaler avseende förekomst och uttryck av biologiska markörer samt relatera detta till prognos.

Tidigare studier har visat ett samband mellan spridda tumörceller i benmärg och försämrad prognos. Vid benmärgsanalys i samband med operation för primär bröstcancer av 401 kvinnor påvisades epiteliala celler, s k mikrometastaser, hos ca 30 procent av patienterna. Förekomsten av epiteliala celler kunde inte relateras till fjärrmetastasfri överlevnad vid analys av hela kohorten efter fem års uppföljning. Inte heller vid stratifiering för lymfkörtelmetastasering påvisades någon statistiskt signifikant skillnad. Således kunde inte det tidigare beskrivna sambandet mellan spridda tumörceller i benmärg och försämrad prognos bekräftas. Detta kan eventuellt bero på att analysmetoden för identifiering av epiteliala celler skiljer sig åt i olika studier. Då benmärgsbiopsins prognostiska värde vid bröstcancer inte är säkerställt och då biopsi kan vara smärtsam och förknippad med vissa risker, är det för tidigt att inkludera metoden som klinisk rutin.

Primära brösttumörer och samtidiga lymfkörtelmetastaser visade hög samstämmighet vid analys av enskilda biomarkörer i två kohorter med ca 400 patienter, men när primära brösttumörer jämfördes med senare uppkommet återfall noterades skillnader i biomarköruttryck. Dessa skillnader kan påverka val av behandling. I Socialstyrelsens planerade nationella riktlinjer 2013 för bröstcancervård föreslås en rekommendation om biopsitagning vid återfall inför ställningstagande till behandling. Studien stöder således denna rekommendation.

Då biomarkörer analyserades i kombination enligt St Gallens klassificering av subtyper av bröstcancer framkom hos individuella patienter skillnader mellan primärtumör och samtidigt förekommande lymfkörtelmetastas. Bröstcancermortaliteten såg ut att följa tioårsprognosen för den molekylära subtyp som återfanns i lymfkörtelmetastasen snarare än primärtumören. Då behandlingar varierar för tumörer med olika molekylära subtyper kan denna information påverka valet av behandling.

I dag analyseras inte lymfkörtelmetastaser rutinmässigt, och valet av behandling baseras på prognostisk information från den primära brösttumören. Avhandlingen stärker rekommendationen att analysera biomarköruttryk även i lymfkörtelmetastaser för att ytterligare kunna individualisera medicinsk behandling.