Autoreferat. Hormonerna interleukin (IL) 1 och interleukin 6 är viktiga för vårt immunsystem, men de medierar också vissa läkemedels förmåga att minska aptit och vikt, enligt en studie från Göteborg. Studien ökar förståelsen för hur GLP-1-analoger, en relativt ny typ av läkemedel mot typ 2-diabetes, fungerar i hjärnan. Dessa läkemedel  härmar effekterna av det kroppsegna hormonet GLP-1 (glukagonlik peptid 1) som produceras i tarmen och hjärnstammen. Kroppseget GLP-1 och GLP-1-analoger i läkemedel frisätter insulin från betacellerna i bukspottkörteln och minskar dessutom fettmassan med cirka 3 kg. Det pågår kliniska prövningar av dessa läkemedel mot fetma i sig.

Studien visar att  behandling av gnagare med läkemedel som härmar GLP-1 ökar mRNA som kodar för de två immunmodulerande hormonerna IL-1 och IL-6 i hypotalamus och hjärnstammen, två delar av hjärnan som reglerar energiomsättningen. Samma forskargrupp har tidigare visat att IL-6 (och även IL-1) i sig minskar fettmassan hos friska försöksdjur via effekter i hjärnan [Wallenius et al. Nat Med. 2002;8:75-9]. Nu presenteras för första gången bevis för att de två interleukinerna medierar de positiva effekterna av GLP-1 på fetma. GLP-1-analoger kunde inte minska aptiten eller kroppsvikten om verkningarna av IL-1 och IL-6 hade blockerats med behandling med neutraliserande antikroppar eller antagonister. Dessa resultat stärks av att hämning av effekterna av IL-6 och IL-1 med genutslagning hos möss också blockerade effekterna av en GLP-1-analog.  

Substanser som härmar GLP-1 finns i vanliga diabetesläkemedel som exenatid, lixisenatid och liraglutid. Även om dessa läkemedel har funnits på marknaden i snart 10 år har mekanismerna bakom deras fetmahämmande effekter i hjärnan till stora delar varit okända. Upptäckten att hormonerna IL-1 och IL-6 förmedlar den sänkning av aptit och kroppsvikt som fås med dessa GLP-1-liknande läkemedel kan i förlängningen leda till nya strategier för behandling av fetma hos människa.