Även de obesa personer som inte lider av metabola syndromet har på sikt ökad morbiditet och mortalitet, enligt en metaanalys som publiceras i Annals of Internal Medicine.
Personer med fetma (obesitas; BMI ≥ 30) har ökad mortalitet, men enligt tidigare studier tycks däremot personer med enbart övervikt (BMI 25–30) ha en lägre mortalitet än normalviktiga (BMI 18,5–25). Metabola syndromet, i form av förhöjda blodlipider, sänkt glukostolerans, förhöjt blodtryck och/eller ökat midjemått, tycks inte stå i direkt korrelation till BMI. Så påverkar metabola syndromet i sig, oavsett BMI, risken för mortalitet/morbiditet?
En grupp kanadensiska forskare gjorde en metaanalys av åtta studier som undersökt vuxna individer med avseende på BMI och metabola syndromet, med kardiovaskulära händelser som utfallsmått. Med kardiovaskulära händelser avsågs kardiovaskulär död, akut koronart syndrom, hjärtsvikt, stroke, TIA eller claudicatio intermittens. Kontrollgruppen var normalviktiga individer utan metabola syndromet.
Överviktiga individer (BMI 25–30) utan metabola syndromet hade ingen ökad risk för kardiovaskulär sjukdom. För obesa individer (BMI ≥30) utan metabola syndromet framkom, då metaanalysen begränsades till studier med tio års uppföljning eller mer, en riskökning (relativ risk [RR] 1,24, 95 procents konfidensintervall [KI] 1,02–1,55).
Hos individer med metabola syndromet fanns intressant nog en ökad risk för kardiovaskulär sjukdom oavsett vikt, och riskökningen var jämförbar mellan normalviktiga (RR 3,14, 95 procents KI 2,36–3,93), överviktiga (RR 2,70, 95 procents KI 2,08–3,30) och obesa (RR 2,65, 95 procents KI 2,18–3,12).
Metabola syndromet innebär således alltid en ökad risk för kardiovaskulär sjukdom, och även obesa individer utan metabola syndromet har på sikt en ökad risk.
Referenser
Kramer CK, et al. Ann Intern Med. 2013;159(11):758-69.
I flertalet arbeten över dessa problem tas ej hänsyn till patienternas ålder, när BMI mätes. Oftast rör det sig om medelålders och äldre personer. I ett senare diskussionsinlägg redovisades mortaliteten i nämnda material för personer yngre än 65 år. För överviktiga blev då mortaliteten 0,98, ej signifikant skilt från normalviktiga [3].
I ett annat arbete tillfrågades patienterna om sin vikt vid 18, 35 och 50 års ålder. Uppnåddes övervikt före 50 års ålder, var mortaliteten ökad jämfört med personer med BMI 18,5–22,4 [4] och även med BMI 18,5–24,9 [5].
En kanadensisk studie visade mortaliteten 0,81 för överviktiga äldre än 60 år jämfört med normalviktiga. För åldern 25–59 år förelåg ingen skillnad mot normalviktiga [6].
Det verkar alltså vara nyttigt för de flesta att bli överviktiga vid 60–70 års ålder, fetmaparadoxen. Detta kan i någon mån bero på att äldre sjunker ihop, alltså blir kortare, och förlorar sin slanka midja. Med bibehållen kroppsmassa stiger då BMI, för egen del med hittills två enheter. Även äldre med kroniska sjukdomar, bland annat i njurar och hjärta–kärl, mår bra av att bli överviktiga och till och med feta av grad 1 [7-9].
Flertalet författare, men ej alla [4], är överens om att mortaliteten ökar när BMI går under 22. Detta har naturligtvis betydelse för jämförelse med andra BMI-klasser. Optimalt BMI kan vara 22–25 [9, 10]. I några studier dras den övre gränsen för normalviktiga vid 27–28 [9, 11]. I dessa arbeten ingår inte alltid yngre personer.
Vid studier av BMI bör förutom ålder sådana faktorer som blodtryck, diabetes, kost, blodfetter, motion, rökning, genetiska faktorer, etnisk tillhörighet och, i framtiden, tarmflora vägas in.
De refererade arbetena är fulla av detaljer, som ej kunnat ges rättvisa här. Ej heller har livskvalitet (hälsa) berörts.
Referenser
1. Lindqvist E. Även feta utan metabola syndromet riskerar kardiovaskulär sjukdom. Läkartidningen. 2014;111:138.
2. Flegal K, Kit B, Orpana H, et al. Association of all-cause mortality with overweight and obesity using standard body mass index categories. JAMA. 2013;309:71-82.
3. Flegal K, Kit B, Graubard B. In reply. JAMA. 2013;309:1681-2.
4. Adams K, Leitzmann M, Ballard-Barbash R, et al. Body mass and weight change in adults in relation to mortality risk. Am J Epidemiol. 2014;179:135-44.
5. Adams K, Leitzmann M, Ballard.Barbash R, et al. Respond to “Body mass index and mortality. Am J Epidemiol. 2014;179:147-8.
6. Orpana H, Berthelot J-M, Kaplan M, et al. BMI and mortality: Results from a national longitudinal study of Canadian adults. Obesity. 2010;18:214-8.
7. Hanks LJ, Tanner RM, Muntner P, et al. Metabolic subtypes and risk of mortality in normal weight, overweight and obese individuals with CKD. Clin J Am Soc Nephrol. 2013;8:2064-71.
8. Padwal R, McAlister FA, McMurray JJV, et al. The obesity paradox in heart failure
patients with preserved versus reduced ejection fraction: a meta-analysis of individual patient data. Int J Obes (Lond) 2013;Nov 26 advance online publ.
9. Heymsfield S, Cefalu W. Does body mass index adequately convey a patient´s
mortality risk? JAMA. 2013;309:87-8.
10. Winter J, MacInnis R, Wattanapenpaiboon N, et al. BMI and all-cause mortality in older adults: a meta-analysis. Am J Clin Nutr. 2014;Jan 24 Epub ahead of print.
11. Song X, Pitkäniemi J, Gao W, et al. Relationship between body mass index and
mortality among Europeans. Eur J Clin Nutr. 2012;66:156-65.
