Metformin har en statistiskt säkerställd – men trots det blygsam – effekt på fetma hos barn som inte har diabetes. Så kan man sammanfatta en metaanalys som presenteras i tidskriften JAMA Pediatrics.

Författarna har sammanställt data från 14 undersökningar vilka totalt omfattar 946 barn och ungdomar under 18 års ålder med övervikt/fetma, dvs BMI över 25. Genomsnittligt BMI vid studiernas början var 33, och värden mellan 25 och 41 har förekommit i de olika materialen. Deltagarna behandlades med metformin i viktnedgångssyfte, trots att de inte hade diabetes. I de olika studierna, som samtliga gjordes efter 1996, har metformin jämförts med andra behandlingar/interventioner, till exempel fysisk aktivitet. I flera studier erbjöds en grupp barn program för livsstilsförändringar med samtidig metforminbehandling, medan kontrollgruppen bara fick program för livsstilsförändringar. Primärt effektmått var förändring av BMI-värdet. Flera studier tittade på utvecklingen under sex månader; ett par material hade dock kortare uppföljningstider.

Resultaten visar att behandlingen gav en statistiskt signifikant genomsnittlig sänkning av BMI med 1,4 enheter på sex månader. Vid kortare uppföljningstider än ett halvår sågs en något mindre effekt. På längre sikt är effekten mer oklar. Effekten tycks vara mer blygsam (det vill säga mindre viktminskning) hos barn med BMI under 35 jämfört med för barn med BMI över 35. På biverkningssidan noteras att metforminbehandlade drabbades av gastrointerstinala biverkningar i ökad utsträckning; dessa var dock inte allvarliga. Resultaten sammanfattas med att metformin ger en blygsam effekt vid behandling av barnfetma, särskilt när man jämför behandlingen med andra interventioner.

Studien ska ses mot bakgrund av att diabetespreparatet metformin ibland förskrivs vid barnfetma hos barn som inte har diabetes trots att preparatet inte har detta som godkänt användningsområde (s k off label-förskrivning). Författarna konstaterar att effekten är så begränsad att storskalig användning av metformin sannolikt inte är motiverad för att behandla barnfetma men att det kan finnas subgrupper, till exempel barn med BMI över 35 som inte lyckats gå ned i vikt av livsstilsförändringar, som kan vara betjänta av behandling.