Vilken är långtidsprognosen för ångestsjukdom bland tonåringar? Det var frågeställningen i en amerikansk studie som presenteras i JAMA Psychiatry. Studien omfattade 288 individer med en genomsnittsålder på 17 år, drygt hälften (59 procent) kvinnor. Samtliga var då studien påbörjades diagnostiserade med en ångestsjukdom, t ex generaliserat ångestsyndrom eller social fobi. Deltagarnas delades in i fyra grupper: en som behandlades farmakologiskt med sertralin, en som fick kognitiv beteendeterapi (KBT), en som fick både sertralin och KBT samt en obehandlad kontrollgrupp. De följdes därefter med löpande undersökningar, bl a årliga och mycket omfattande strukturerade intervjuer med ett flertal skattningsskalor. Därtill inhämtades information från anhöriga. Utifrån undersökningarna har man bedömt om deltagaren uppfyller diagnostiska kriterier för en ångestsjukdom.
Det forskarna främst har tittat på var hur det såg ut efter 6 års uppföljning. Det visade sig då att närmare hälften (46,5 procent) var i remission, vilket innebär att de inte längde uppfyllde kriterier för en ångestsjukdom. Det visade sig att de som svarat bra på den initiala behandlingen (12 veckor efter påbörjad behandling), oavsett om de fått farmaka, KBT eller en kombination, i ökad utsträckning var i remission efter 6 år. Bland dem som svarat på behandling var nämligen 52 procent i remission efter 6 år jämfört med 38 procent av dem som inte svarat på behandling.
Var då farmaka, KBT eller kombinationen av de båda kopplat till bäst långtidsprognos? Skillnaderna var överlag ganska små och inte statistiskt signifikanta. Efter 6 år var 51,9 procent av de som behandlats med farmaka enbart och 45,8 procent av de som fått endast KBT i remission. Sämst med enbart KBT. Vad man också noterade var att remission var vanligare bland män än kvinnor. Dessutom var det vanligare bland individer med hög socioekonomisk bakgrund. En annan faktor som var kopplad till bättre remission var om deltagaren uppgett att det fanns tydliga regler i hemmet och högt förtroende mellan familjemedlemmarna.
Referenser
Ginsburg G, et al. Lancet Psychiatry. Epub 29 jan 2014. doi: 10.1001/jamapsychistry.2013.4186
Hur kommer det sig att skillnader som inte finns lyfts fram? Läkartidningen är duktiga på att spinna icke signifikanta resultat till fördel för farmakologisk behandling. Det är otroligt tragiskt då faktiskt många läkare inte har/tar sig tid att söka orginalkällan och ist litar till okunnig analys. Skämmes!
"Specific treatment condition was not associated with any significant outcome. A total of 51.9% of the medication group were in remission at the follow-up, as were 48.8% of the combination treatment group and 45.8% of the CBT group. "
Det skulle också vara intressant att även ta med behandlingslängder samt kontrollgruppens utfall i rapporteringen.
Men de som fick enbart placebo då hur gick det för dem - det visar sig att många i den gruppen efter att den tidigare studien avslutats hade prövat medicin och/eller KBT.
Författarnas tankar går till att intensifiera och förlänga behandlingen behandlingen - remission tidigt var ju de som de gick bättre för. Mina egna tankar går mer i expektansens tecken. Det var huvudsakligen GAD och Separation anxiety som behandlades?!
