I Lancet presenteras en studie kring medvetande hos patienter i koma. Forskare i Belgien har bedömt 126 hjärnskadade patienter med hjälp av PET, funktionell MR-undersökning (fMRI) och klinisk undersökning (baserad på Coma recovery scale revised) i syfte att kunna avgöra om patienten var vid medvetande. Patienterna var i genomsnitt 41 år och en majoritet (75 procent) var män. Såväl traumatiska som icke traumatiska hjärnskador finns i materialet. Av de 126 patienterna var 41 i ett vegetativt stadium, fyra i så kallat locked-in syndrome, vilket innebär att patienten är medveten men inte kan kommunicera eller röra på sig annat än att röra ögonen. Resterande 82 patienter befann sig i vad som kallas minimally consscoius state, vilket kan ses som ett mellanting där det finns ett medvetande, men nedsatt, dock inte till den nivån att det rör sig om ett vegetativt stadium.

Det författarna har fokuserat på är i vilken utsträckning de olika metoderna – fMRI, PET och klinisk undersökning – kan förutsäga vilket stadium patienten befinner sig i och således i vilken utsträckning han eller hon har medvetande. Det kanske mest intressanta resultatet i studien är att hos var tredje patient som enligt den kliniska undersökningen befann sig i vegetativt tillstånd avslöjade PET-undersökningen att det fanns någon form av medvetande. Detta upptäcktes hos totalt 13 patienter. Vad som utgör ett medvetande är naturligtvis en närmast filosofisk fråga och svårdefinierat utifrån en radiologisk undersökning. Resultatet var emellertid långt ifrån bara en filosofisk exercis utan hade högst konkreta följder. Av de 13 patienterna återfick nämligen 9 medvetandet inom ett år.

Ett annat intressant fynd är att PET identifierade samtliga fall av locked-in syndrome när detta testades. PET bedöms sammanfattningsvis som bättre än fMRI när det gäller att avgöra om medvetande föreligger vid svåra hjärnskador. I en kommentar till artikeln som presenteras i Lancet konstateras att medicinsk forskning har gjort enorma framsteg vad gäller kunskapen om medvetandet under senare år. I kommentaren ses de möjligheter som ges med PET och MR vid svåra hjärnskador som en medicinsk revolution och jämförs med hur kardiell diagnostik revolutionerades på 1970-talet i samband med att ultraljud började avvändas storskaligt.