Avhandling. Uppskattningsvis har omkring 10 procent av den svenska befolkningen astma, varav drygt hälften är allergisk astma. Trots introduktion av nya behandlingsalternativ under 1990-talet har inte andelen patienter med kontroll över sin astma ökat. Allergisk astma karakteriseras av en eosinofil, Th2-cellsdriven inflammation i luftvägarna, vilket leder till förhöjd kväveoxidhalt i utandningsluften (uttryckt FENO). Huruvida det går att förbättra omhändertagandet av personer med allergisk astma i primärvården genom att styra den antiinflammatoriska behandlingen utifrån FENO belystes i en nyligen presenterad avhandling.

I en randomiserad kontrollerad studie inkluderades totalt 187 patienter med allergisk astma från 17 vårdcentraler i olika delar av landet (Stockholms län, Uppsala, Värmland, Skåne, Östergötland och Gotland) som följdes upp vid fem besök under ett år. De var i åldrarna 18 till 64 år, icke-rökare med verifierad perenn allergi och under pågående behandling med inhalationssteroider. Deltagarna randomiserades till två grupper: i den ena gruppen styrdes den antiinflammatoriska behandlingen utifrån en algoritm baserad på FENO, i den andra på traditionellt sätt utifrån gällande riktlinjer. Frågeformulär beträffande astmarelaterad livskvalitet och astmakontroll (Elisabeth Junipers mini-AQLQ respektive ACQ) och allergenexponering besvarades, och eventuella förändringar i läkemedelsanvändningen och exacerbationer rapporterades vid varje besök.

FENO-gruppen förbättrade sin astmarelaterade livskvalitet över tid men det var ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Deltagarna i den FENO-styrda gruppen fick dock en signifikant större förbättring av sin astmakontroll. En subgruppsanalys, inkluderande dem som hade dålig astmakontroll vid baslinjen, visade att den FENO-styrda gruppen hade en signifikant större andel patienter med en kliniskt betydelsefull förbättring av astmakontrollen jämfört med kontrollgruppen. Antalet medelsvåra exacerbationer var dessutom signifikant lägre i den FENO-styrda gruppen, en sänkning med ca 50 procent. Det var ingen signifikant skillnad mellan grupperna vad gäller svåra exacerbationer, förbrukning av inhalationssteroider och kortverkande luftrörsvidgare eller lungfunktion.

I en sekundäranalys av hela materialet visades att koncentrationen av IgE-antikroppar och total-IgE minskade med 10–20 procent under studien, utan att det gick att påvisa någon förändrad allergenexponering. Förändringen av IgE korrelerade i stället med medicinanvändning och sänkning av FENO, samt med förbättrad livskvalitet och astmakontroll.

Studien visar att användning av FENO-mätningar i primärvården för att styra den antiinflammatoriska behandlingen kan bidra till förbättrat omhändertagande av personer med allergisk astma. Optimerad antiinflammatorisk behandling kan också minska koncentrationen av IgE-antikroppar, vilket i sin tur leder till förbättrad astmarelaterad livskvalitet och astmakontroll.

Jävsdeklaration: Författaren har erhållit forskningsbidrag samt haft föreläsningsuppdrag för Aerocrine AB.