Autoreferat. Det råder en allmän föreställning om att nya invandrare mår sämre än inhemsk befolkning. Det motsägs av en fall–kontrollstudie som publicerats i Scandinavian Journal of Public Health. Slutsatsen som drogs där var att nya invandrare inte förefaller ha några hälsomässiga hinder för snar integration i samhället. De undersökta skattade sin fysiska och psykiska hälsa samt livskvalitet, välbefinnande och sociala relationer på minst samma nivå som de ålders- och könsmatchade svenskfödda personerna.
Studiens syfte var att undersöka hur invandrare som nyss erhållit permanent upphållstillstånd skattade livskvalitet, välbefinnande och sociala relationer vid start och efter ett år.
Designen var prospektiv fall–kontrollstudie i Västmanland. Fallen utgjordes av personer 18–65 år med nytt permanent upphållstillstånd, kontrollerna utgjordes av ett slumpmässigt urval av ålders- och könsmatchade svenskfödda från befolkningsregistret.
Tre validerade skattningsinstrument användes: WHO:s WHOQOL-BREF samt GAF-skalan från DSM och GHQ-12, vilka besvarades muntligt via tolk för invandrargruppen inom en månad från erhållande av uppehållstillståndet och skriftligt per post för kontrollerna. Skattningarna gjordes vid tre tillfällen under loppet av ett år. Svarsfrekvensen var 75 procent i invandrargruppen och 45 procent bland de svenskfödda.
Vid starten fanns 93 fall–kontrollpar med medelåldern 36 år. Invandrargruppen dominerades av personer från Somalia (67 procent) och Irak (27 procent). Omflyttningen i invandrargruppen var en orsak till att antalet par minskade till 73 efter 6 månader och till 66 efter 12 månader. Invandrargruppen hade signifikant bättre värden vid alla mättillfällen både gällande psykisk hälsa och sociala relationer, samt vid start och 6 månader för allmän mental hälsa. Tendensen var densamma för både män och kvinnor.
Denna populationsbaserade studie falsifierade lite överraskande vår hypotes men den korta observationstiden bör föranleda ny undersökning om förslagsvis fem år.