Samband mellan daglig promenad och livslängd

Autoreferat. Relativt låg omfattning av fysisk aktivitet, motsvarande 20 minuters rask promenad, kan kraftigt reducera risken för för tidig död för dem som är fysiskt inaktiva [1]. Riskreduktionen är i storleksordningen 15–20 procent vid en direkt jämförelse mellan inaktiva och de som kategoriseras som måttligt inaktiva oberoende av om man är normalviktig (BMI 18,5–24,9), överviktig (BMI 25–29,9) eller har fetma (BMI >30). Vidare visar beräkningar att dubbelt så många dödsfall kan undvikas om fysisk inaktivitet kan elimineras från en population jämfört med fetma (BMI >30).

Resultaten kommer från mer än 334 000 män och kvinnor från tio europeiska länder som deltar i studien European Prospective investigation into cancer and nutrition (EPIC). Deltagarna rapporterade sin fysiska aktivitet med hjälp av frågeformulär. Längd, vikt och midjeomfång mättes på samtliga deltagare. Fysisk aktivitet uppskattades från frågor om aktivitet under arbete och fritid och kombinerades därefter i fyra grupper från »inaktiv« till »aktiv«. Därefter följdes deltagarna under mer än tolv år, och under denna tid inträffade 21 438 dödsfall. Den största riskreduktionen – motsvarande 15 procent till 20 procent minskad risk för död – observerades mellan den inaktiva gruppen, som rapporterade ett stillasittande arbete och ingen fysisk aktivitet på fritiden, och den måttligt inaktiva gruppen.

Genom att uttnyttja data från en kalibreringsstudie [2] som omfattade omkring 1 800 män och kvinnor från samma tio länder som ingår i EPIC-studien kunde vi beräkna att differensen i energiförbrukning från fysisk aktivitet mellan de fyra grupperna uppgick till ungefär 100 kcal per dag, vilket motsvarar cirka 20 minuters rask promenad.

Vedertagna formler där den relativa risken justerats för förväxlingsfaktorer såsom kön, ålder, kostintag, alkoholkonsumtion, rökning och socioekonomisk status användes för att beräkna »population attributable fraction« för inaktivitet och fetma. »Population attributable fraction« är ett mått på hur många dödsfall som teoretiskt kan undvikas om en riskfaktor (t ex fysisk inaktivitet) elimineras från populationen. Enligt dessa beräkningar skulle 7,4 procent (95 procents konfidensintervall, KI, 5,88–8,83) av alla dödsfall i Europa kunna undvikas årligen om inaktivitet eliminerades från populationen. Motsvarande siffra för fetma var 3,66 procent (95 procents KI 2,30–5,01).

Svagheter med studien är att fysisk aktivitet och BMI enbart mättes vid baslinjen, vilket gör det det svårt att uttala sig om eventuella förändringars effekt. Vidare kan man förmoda att det förekommer felklassificering i registreringen av fysisk aktivitet. En slumpmässig felklassificering leder dock till en underskattning av den beräknade riskreduktionen.

Studien talar för att fysisk inaktivitet är en riskfaktor för för tidig död oberoende av viktstatus. Den största reduktionen i risk observerades mellan den inaktiva gruppen och den som klassificerades som måttligt inaktiv. Därför är det troligt att relativt små förändringar i fysisk aktivitet ger stora hälsovinster på befolkningsnivå.