Incidensen av autism var 0,96 procent hos barn som exponerats för narkos och 0,89 procent hos dem som inte exponerats, vilket är en icke signifikant skillnad. Foto: Fotolia/IBL
Kan narkos som ges tidigt i livet påverka hjärnans utveckling på ett negativt sätt? Djurstudier talar för att så kan vara fallet. Två nätverk för forskare har bildats, ett i USA (SmartTots) och ett i Europa (EuroStar), som försöker klargöra om narkos given till småbarn orsakar t ex läs- och skrivsvårigheter, minnesproblem eller autism senare i livet. Ännu så länge saknas hållfasta bevis för att narkos har sådana negativa effekter, men frågan är inte avgjord. Nya studier i ämnet är därför av stort intresse.
I en retrospektiv undersökning av 114 435 barn från Taiwan identifierades 5 197 som erhållit narkos och kirurgi före 2 års ålder. De matchades med fyra gånger så många barn som inte fått narkos. Incidensen av autism var 0,96 procent hos dem som exponerats för narkos och 0,89 procent hos dem som inte exponerats, vilket är en icke signifikant skillnad. Antalet exponeringar för narkos ökade inte risken. Inte heller hade barnets ålder vid första exponeringen någon betydelse. Som väntat hade dock gruppen av barn som sövts en överrepresentation av kongenitala anomalier och neurologiska sjukdomar, som ju kan behöva behandlas med kirurgi under narkos.
Resultaten kommenteras i en ledare i samma tidskrift och beskrivs som viktiga eftersom uppgifterna hämtats från en databas som omfattar så mycket som 99 procent av Taiwans befolkning. Författarna frågar sig om det kan vara en speciell fenotyp som är känslig för narkos. Neurologiska abnormaliteter har främst rapporterats i amerikanska och australiensiska studier, medan europeiska studier givit negativa resultat.
Referenser
Ko WR, et al. Eur J Anaesthesiol. 2015;32:303-10.
Under dem senaste 5-6 år har kommit fram artiklar som tyder på att anestesi påverkar negativt hjärnan under utveckling. Det finns flera faktorer som inducerar hjärnskador (egentligen syreradikaler skador vid alla epitelier): mest kända är hyperoxia och Sevofluranet. Oavsett om det gäller gasanestesi eller TIVA (total intravenös anestesi) barnet är alltid exponerat till en hyperoxi som för dem flesta kliniker i Sverige är väldigt högt. En av dem första artiklar som har signaliserat detta är: http://anesthesiology.pubs.asahq.org/Article.aspx?articleid=1932750 publicerad i ”Anestesiology” (American Journal…) i december 2009. Sedan dess, finns de hundratals artiklar i olika medicinska tidningar som varnar att en eller flera anestesier i tidig barndom leder till kognitiv dysfunktion, till senare inlärningssvårigheter. Till exempel: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3307194/ ” Cognitive and Behavioral Outcomes After Early Exposure to Anesthesia and Surgery. Artikel från „Pediatrics” (Journal of American Academy of Pediatrics”.
Inte sist exponering vid hyperoxi under tidigt barndom ökar cancerincidens vid barn som är 5-8 år gamla.
Bland bästa artiklar i det område: Oxygen in neonatal anesthesia: friend or foe?Curr Opin Anaesthesiol. 2008 Jun;21(3):332-9. Mid Atlantic Neonatology Associates and Atlantic Neonatal Research Institute, Morristown, NJ 07960, USA.
I juni 2010 Molecular and cellular biochemistry presenterade artikeln ”Time-dependent alterations of cerebral proteins following short-term normobaric hyperoxia” signerad av Clinic for Anesthesiology and Intensive Care Medicine, Universitätsmedizin Mannheim, University of Heidelberg. Den studie visar att även efter normobar hyperoxi som inducerades för endast 3 timmar, observerades betydande förändringar i olika protein i hjärnan omedelbart, efter 3 h, efter 3 dagar, liksom efter 7 dagar. ”The expression of nine proteins was found to be significantly altered (five up-regulated: GOT1, CCT2, TCP1, G6PD, and ALB; four down-regulated: PEBP1, PRDX2, ENO1, and MDH1). This may indicate effects on brain protein expression take place in mammals brain following a relatively short period of hyperoxia. “
Allt detta händer mest på hjärnan under utveckling, det är därför barn är mest påverkade av anestesi under tidig barndom.
Det finns så många faktorer som spelar roll: hur gammal patienten är, vilken inandning syrekoncentration används, vilka flöder för färska gaser används, och förstås hur lång tid är hjärnan exponerat vid hyperoxi. Det är redan känt att över 2 timmar exponering är en stor riskfaktor. Så högre syrekoncentration används så högre riskfaktor blir. Förstås, low flow anesthesia och minimal flow är mycket mera skadande, eftersom släpper höga syrgaskoncentration på inandning för att klara 40-45% på utandning . Om vi skulle ta regelbundet blodgas under anestesi då vi skulle hitta regelbundet en hyperoxi på 30- 40 kp och ännu högre!
Förstås finns det andra faktorer som vi inte tänker alls på:
Var mamma under graviditet insatt på psykofarmaka (SSRI, antiepileptiker, etc)
Var barnet född med epiduralkateter, fått mamma andra opiater? vilken Apgar hade barnet vid födseln? Finns det länder som inte har opiatkultur vid epiduralkateter användning vid förlossning. Vilka vannor har Taiwan på det fronten?
Bor barnet hemma i en stor wireless stålning? Har redan barnet en tablett? Kanske ni vet att i Taiwan föräldrarna får hård straff (1600 USD böter) om dem köper tablett till barn under 2 år! http://www.digitaltrends.com/mobile/taiwans-brilliant-new-30-minute-tech-rule-for-kids/
http://6abc.com/technology/taiwan-bans-tablet-smartphone-use-for-kids-under-2/494772/
Finns det studier som visar en relation mellan barnexponering till WI-FI och elektromagnetiska vågor och utveckling av ADHD.
Vi har ingen aning om vilka medicinska riktlinjer gäller i Taiwan … Dessutom har jag ingen aning hur anestesi sker i Taiwan. Kanske dem använder 2 l färska gaser vid barnanestesi och inte mera än 40% syrekoncentration på inandning. Kanske de har snabba kirurger som är redan på operationssal vid intubation, förberedda att tvätta sterilt och duka. Att de inte har hittat negativa aspekter av anestesi över hjärnan under utveckling det betydde inte så mycket. Så långt har jag jobbat i mitt hemland (Rumänien) som anestesiolog postanestesic kognitiv dysfunktion inte har varit ett stor problem… men till exempel en appendektomi från intubation till extubation tar det 20-30 minuter! Och andra operationer … motsvarande tider… i stort sett 3 gånger snabbare. För mig det är självklart att en sådan studie som skulle komma från Rumänien eller från Taiwan inte kan gälla i Sverige eftersom finns det helt andra variabla faktorer som påverkar resultatet.
Dr Rassmundsen från Danmark har beskrivit först postanestesic kognitiv dysfunktion som förekommer mest hos barn ( som inte har byggt synapser och är känsliga mot oxygen och Sevofluran) och hos äldre patienter ( som inte har reserver). Har någon undrat varför var först beskrivet i Danmark och inte i Japan eller i Tyskland till exempel?
Tiden för exponering till anestesi spelar roll… och tyvärr, vi alla vet hur snabba är vi på op.salen i Sverige… Kanske det är dags att införa krav för kirurg att inte lämna operationsavdelningen och dessutom att hjälpa till tvättning och dukning för att patienten oavsett ålder inte skulle vara i narkos onödigt. Detta är ännu mera viktigt för barn… för hjärnan under utveckling.
Förstås, detta är en väldigt viktigt och spännande ämne för konstruktiv diskussion, debatt, som skulle kunna leda i anestesiologisk specialistgrupp till värda riktlinjer.
Kanske Professor Dr Robert Hahn som har så mycket karisma och inflytande över vår specialitet vill bygga en grupp som kommer att tänka över hur vi räddar hjärnan på små barn under anestesi i Sverige. Jag tycker att just nu detta är ett olöst problem…
