Autoreferat. Sedan 1960-talet har den rapporterade förekomsten av autism ökat 20-faldigt. En stor del av denna ökning beror på ett breddande av diagnostiska kriterier, ökad publik och professionell medvetenhet samt ändrade vårdsökarmönster. Studier från Sverige, Sydkorea och USA rapporterar prevalenser på över 2 procent.
Förekomsten av autismsymtomfenotyp och registrerad autismdiagnos (ICD-10: F84.0, F84.1, F84.5 och F84.9) jämfördes under en tioårsperiod (barn födda 1993–2002) i två olika databaser [1]:
- I en riksomfattande tvillingstudie (75 procents svarsfrekvens; n = 19 993, varav 190 med autismsymtomfenotypen) mättes förekomsten av fenotypen med ett validerat instrument som är utvecklat för att användas av lekmän, inte ta hänsyn till ömsesidigt uteslutande diagnostiska kriterier och för att undersöka symtom i ett livstidsperspektiv.
- I Patientregistret mättes registrerade autismdiagnoser för alla i Sverige födda under samma period (n=1 078 975, varav 4 620 med autismdiagnos).
Förekomsten av symtomfenotypen i tvillingmaterialet var stabil under en tioårsperiod medan förekomsten av autismdiagnos i Patientregistret ökade för varje år. Sensitivitetsanalyser bekräftade även detta fynd såväl på symtomnivå som för en bredare kategorisk indelning (hög sensitivitet, lägre specificitet).
Resultaten talar för att den angivna ökningen av autismdiagnoser har sin orsak i administrativa fenomen, som diagnostisk substitution och ändrade vårdsökarmönster, och inte i sådana genetiska och/eller miljömässiga förändringar som skulle kunna påverka patogenesen vid autism.
Andra neuropsykiatriska/utvecklingsneurologiska tillstånd, som intellektuell funktionsnedsättning, språkstörning och ADHD, är eventuellt överskuggade av autism i dag. Forskning och klinik bör fokusera på barnets sammantagna kliniska bild och beakta att autism är en del av konceptet ESSENCE, early symptomatic syndromes eliciting neurodevelopmental clinical examinations [2]. Barn med en tidigt debuterande klinisk funktionsnedsättning som diagnostiseras med autism uppvisar nästan alltid andra utvecklingsneurologiska tillstånd [3]; vårdinrättningar och kliniker som specialiserar sig på enbart autism kommer sannolikt inte att kunna tillgodose alla de behov barnet och familjen har.