En kombination av två immunkontrollpunktshämmare stoppade mer effektivt tumörtillväxten hos vissa melanompatienter än de enskilda preparaten var för sig. Det visar tidiga resultat från en klinisk fas III-studie publicerad i New England Journal of Medicine.

Behandlingar inom det relativt nya medicinska området immunonkologi går ut på att stärka kroppens egen förmåga att bekämpa tumörceller. I den pågående dubbelblindade fas III-studien testas de godkända antikroppspreparaten nivolumab, som hämmar PD-1 (programmed cell death protein 1), och ipilimumab, som hämmar CTLA-4 (cytotoxic T-lymphocyte-associated protein 4).

945 patienter med metastatiskt melanom i stadium III–IV randomiserades till behandling med enbart nivolumab, enbart ipilimumab eller en kombination av de båda läkemedlen. Patienterna hade inte tidigare fått någon systemisk behandling för sin sjukdom.

Tidiga resultat från studien visar att progressionsfri medianöverlevnad för de patienter som fick kombinationsbehandling var 11,5 månader (95 procents konfidensintervall [KI] 8,9–16,7). Det kan jämföras med 6,9 månader (95 procents KI 4,3–9,5) för dem som behandlats med nivolumab och 2,9 månader (95 procents KI 2,8–3,4) för dem som behandlats med ipilimumab. Skillnaden mellan kombinationsbehandling och nivolumab var inte statistiskt signifikant.

Patienterna delades också in i subgrupper efter PD-L1-status, det vill säga uttrycket av PD-1-ligand på tumörcellsytan. Patienter med PD-L1-positiva tumörer som fick kombinationsbehandling eller enbart nivolumab hade lika lång progressionsfri medianöverlevnad (14,0 månader; 95 procents KI 9,7 till icke uppskattningsbart värde respektive 9,1 till icke uppskattningsbart värde). Patienter med PD-L1-positiva tumörer som fick ipilimumab hade däremot en progressionsfri medianöverlevnad på endast 3,9 månader (95 procents KI 2,8–4,2).

Patienter med negativ PD-L1-status som fick kombinationsbehandling hade längre progressionsfri medianöverlevnad (11,2 månader; 95 procents KI 8,0 till icke uppskattningsbart värde) än dem som behandlats med nivolumab (5,3 månader; 95 procents KI 2,8–7,1) eller ipilimumab (2,8 månader; 95 procents KI 2,8–3,1).

Biverkningar av grad 3 eller 4 rapporterades hos 55 procent av patienterna som fick kombinationsbehandling, hos 16,3 procent hos dem som fick nivolumab och hos 27,3 procent hos dem som fick ipilimumab. Drygt 36 procent av dem som fick kombinationsbehandling avbröt behandlingen på grund av biverkningar.

Slutsatsen är att patienter med negativ PD-L1-status kan dra fördel av kombinationsbehandling med nivolumab och ipilimumab, trots besvärliga biverkningar. Författarna påpekar dock att totalöverlevnad ännu inte kunnat bestämmas och att det behöver utredas vilken som är den bästa metoden för att fastställa PD-L1-status.

Studien finansieras av Bristol-Myers Squibb, som marknadsför båda läkemedlen.