Få patienter med oprovocerad ventrombos drabbades av cancer inom ett års tid, och en omfattande cancerscreening med datortomografi hittade inte fler tumörer än enklare screening. Det visar en studie i New England Journal of Medicine.

Tidigare studier har visat att oprovocerad ventrombos kan vara ett första tecken på cancer, men praxis för cancerscreening hos patientgruppen skiljer sig stort mellan olika kliniker. Författarna bakom den aktuella studien har försökt att reda ut nyttan av att addera datortomografi av buk och bäcken till en begränsad screeningstrategi vid cancerscreening efter ventrombos.

854 patienter som drabbats av en första oprovocerad ventrombos randomiserades till begränsad screening (grupp A) eller begränsad screening plus datortomografi (grupp B). Den begränsade screeningen innebar sjukdomshistoria, fysisk undersökning, mätning av blodstatus samt elektrolyt- och kreatininnivåer i serum, leverfunktionstest och röntgen av bröstkorgen. Dessutom inkluderades könsspecifik screening såsom mammografi, gynekologiskt cellprov och PSA-test för personer i riskåldrar. Patienterna följdes under ett års tid, och det primära utfallsmåttet var diagnostiserad cancer som missats i rutinscreeningprogrammet.

3,2 procent (n = 14) av patienterna i grupp A och 4,5 procent (n = 19) i grupp B diagnostiserades med cancer, varav 29 procent (n = 4) respektive 26 procent (n = 5) av patienterna med cancer missades i screeningen. Den totala incidensen missade patienter var 0,93 procent i grupp A och 1,18 procent i grupp B, vilket ger en skillnad på 0,25 procent (95 procents konfidensintervall –1,12–1,63). Det utesluter en kliniskt relevant skillnad mellan grupperna. Resultaten tydde även på att screeningprogrammet som inkluderade datortomografi inte heller kortade tiden till cancerdiagnos eller minskade cancerrelaterad dödlighet under uppföljningen.

Andelen patienter som diagnostiserades med cancer var lägre än förväntat, vilket kan ha påverkat resultaten. Incidensen missade patienter med cancer var jämförbar med incidensen som rapporteras för dem utan ventrombos. En annan begränsning med studien är att den är oblindad.

Författarna drar ändå slutsatsen att det är högst osannolikt att tillägget av datortomografi möjliggör tidigare detektion av ett kliniskt relevant antal tumörer. Än mindre troligt anser de det vara att sådan screening är av klinisk nytta överlag, med tanke på de risker som finns med att utsättas för strålning vid datortomografi. En begränsad screeningstrategi skulle således kunna vara tillräcklig för patienter med ventrombos. Det går dock inte att utesluta att en ännu mer omfattande screeningstrategi än den som undersökts i studien är ett bättre alternativ, poängterar författarna.