Graden av kalcifiering av hjärtats kranskärl, bestämd med datortomografi, förutsåg symtomfria patienters mortalitet inom 15 år. Det visar en studie i Annals of Internal Medicine.

Att med hjälp av datortomografi bedöma graden av förkalkning av hjärtats kranskärl för att förutsäga framtida risk för hjärt–kärlsjukdom är inget nytt. Tidigare studier har visat att det finns ett samband mellan förkalkningsgraden och framtida sjukdomsrisk hos symtomfria personer, men få långtidsuppföljningar har gjorts.

I den aktuella studien har man undersökt kopplingen mellan förkalkning och långtidsmortalitet. 9 715 symtomfria patienter hänvisades via primärvården till ett screeningprogram med bedömning av förkalkningsgrad i kranskärlen med hjälp av datortomografi, insamling av patientdata och en genomsnittlig uppföljning på 15 år. Justering gjordes för kända riskfaktorer för hjärtsjukdom såsom ålder, kön, hypertoni, diabetes, dyslipidemi, rökning och ärftlighet för kranskärlssjukdom.

Totalt var det 936 personer som avled under studiens gång. Dödligheten varierade från 3 procent hos personerna med lägst förkalkningsgrad till 28 procent hos personerna med högst förkalkningsgrad. Hazardkvoterna varierade från 1,68 till 6,26.

En beräkning gjordes av »net reclassification improvement« (NRI), ett statistiskt mått för att beskriva andelen personer som kunde omklassificeras till rätt riskkategori när graden av förkalkning togs med i beräkningen jämfört med om riskvärderingen endast baserades på övriga riskfaktorer. NRI beräknades till 0,205 (95 procents konfidensintervall 0,164–0,319). 27,9 procent av personerna som dog kunde korrekt omklassificeras med hjälp av förkalkningsvärdet, medan 7,4 procent av överlevarna felaktigt omklassificerades till en högre riskkategori än när förkalkningsvärdet uteslöts.

Den ökade 15-åriga risken för dödsfall hos personer med höga förkalkningsvärden var betydligt mer påtaglig än den riskökning som setts i tidigare studier med 5 års uppföljning. Författarna drar slutsatsen att mätning av förkalkningsgrad i kranskärlen med hjälp av datortomografi verkar kunna påvisa långtidsrisken för dödsfall och att nyttan därför eventuellt kan kompensera för den något ökade cancerrisk som är förknippad med metoden. Bristen på kontinuerliga data från blodtrycks-, glukos- och kolesterolmätningar kan dock ha resulterat i att det adderade värdet av förkalkningsmätningen överskattades, påpekar de. Trots att höga förkalkningsvärden kunde kopplas till framtida risk för dödsfall finns i dagsläget inte heller belägg för att förebyggande behandling effektivt påverkar utfallet. Det verkar däremot rimligt att läkaren framhåller den förväntade långtidsrisken i mötet med patienten för att främja en sund livsstil, konstaterar författarna.