Feta kvinnor löpte betydligt större risk att drabbas av invasiv bröstcancer efter menopaus, och risken ökade med ökande BMI. Det visar en studie i JAMA Oncology.

Studien är en sekundäranalys av tre genomförda kliniska prövningar inom amerikanska Women’s health initiative, som omfattar totalt 67 142 postmenopausala kvinnor i åldrarna 50–79 år. I de randomiserade prövningarna fick kvinnorna hormonterapi, ändrad kost och/eller tillskott av kalcium och D-vitamin. Medianuppföljningen var 13 år, och under den tiden konstaterades invasiv bröstcancer hos 3 388 kvinnor.

Längd och vikt mättes vid studiestart, och vikten mättes därefter årligen. Justering gjordes för ett antal faktorer som kan påverka bröstcancerrisken.

Kvinnor som var överviktiga (BMI 25–30) eller obesa (BMI >30) hade signifikant ökad risk att drabbas av invasiv bröstcancer jämfört med kvinnor med normalt BMI, oavsett om de fått hormonterapi eller inte. Störst var risken för kvinnor med BMI >35 (hazardkvot [HR] 1,58; 95 procents konfidensintervall [KI] 1,40–1,79). BMI >35 var starkt kopplat till östrogenreceptorpositiv och progesteronreceptorpositiv bröstcancer (HR 1,86; 95 procents KI 1,60–2,17), medan ingen signifikant koppling sågs till östrogenreceptornegativ cancer. BMI >35 var även kopplat till mer framskriden cancer och mer än fördubblad risk att dö av sin bröstcancer. Den absoluta risken att dö var dock låg.

Även kvinnor som vid studiestart hade normalt BMI men under uppföljningstiden ökade mer än 5 procent i kroppsvikt hade en ökad bröstcancerrisk (HR 1,36; 95 procents KI 1,1–1,65). Risken för kvinnor som redan vid studiestart var överviktiga eller obesa påverkades dock varken av viktnedgång eller viktuppgång under uppföljningstiden.

Författarna efterlyser nu väldesignade kliniska prövningar i syfte att reda ut huruvida behandling och förebyggande av fetma minskar risken att drabbas av bröstcancer. Det vore också intressant att reda ut vid vilken tidpunkt i livet som viktuppgång utgör den största hälsorisken, konstaterar de.