En analfistel är en persisterande gång mellan analkanalen och perianala huden som ofta resulterar i intermittent svullnad, smärta och purulent sekretion. Den vanligaste orsaken till analfistel är kryptoglandulär infektion, men andra orsaker som Crohns sjukdom, trauma, infektion och malignitet förekommer. Anala fistlar är svårbehandlade tillstånd, och målet är att uppnå läkning av den externa fistelöppningen, upphörd sekretion samt bevarad kontinens. Nedan refereras tre nyligen publicerade studier avseende olika behandlingsmetoder.

En syntetisk absorberbar analfistelplugg utvärderades i en amerikansk prospektiv multicenterstudie [1]. Fördelen med pluggen är att dess tjocklek kan anpassas och att utformningen av pluggens huvud gör den enklare att suturera till den anala mukosan. 93 patienter med kryptoglandulär transsfinkterisk fistel inkluderades; exklusionskriterier var Crohns sjukdom, aktiv infektion, immunsupprimerad patient och fistlar med multipla gångar. Förbehållet att 13 patienter inte följdes upp och att 21 patienter exkluderades, framför allt för att genomgå andra behandlingsalternativ, var utläkningsfrekvensen 41 procent respektive 49 procent vid sex och tolv månaders uppföljning. Kontinens, bedömd enligt Wexner, förbättrades postoperativt. Detta var särskilt uttalat hos patienter som uppnådde komplett fistelläkning. Operationen ansågs enkel med låg morbiditet, varför författarna konkluderade att denna fistelplugg kan användas vid transsfinkteriska fistlar trots utebliven läkning hos hälften av patienterna.

I en retrospektiv analys av en prospektivt insamlad databas bestående av 119 patienter som genomgått lambåkirurgi av rektal mukosa vid kryptograndulär analfistel studerades två kirurgiska tekniker [2]. 78 patienter genomgick excision av den externa fistelöppningen och fistelgången till det intersfinkteriska rummet, och hos 41 patienter slevades den yttre gången med kyrett. Läkningsgraden skiljde sig inte mellan grupperna och var förvånande hög (ca 95 procent). Vid uppföljning med analmanometri var maximalt vilotryck signifikant sänkt hos båda grupperna medan maximalt kniptryck endast var sänkt bland dem som genomgått excisionskirurgin. Författarna rekommenderar därför kyrettage i första hand.

Att ligera fistelgången intersfinkteriskt (ligation of the intersphincteric fistula tract, LIFT) beskrevs redan 2007 med mycket goda resultat. Nu har en systematisk litteraturgenomgång inkluderande 26 studier (varav en randomiserad klinisk prövning och 25 kohort-/fallserier) publicerats [3]. Sju varianter utöver ursprungsmetoden beskrivs, nämligen i kombination med seton, plugg, lambå och nät, med en primär läkningsgrad på 47–95 procent. I en liten serie om 15 patienter med Crohns sjukdom uppnåddes läkning hos 60 procent. Trots låg evidensgrad hos de inkluderade studierna anser författarna att metoden har en rimlig läkningsfrekvens med minimal påverkan på kontinensen.

I den senaste Cochranerapporten i ämnet, publicerad 2010, fann man inte någon signifikant skillnad mellan ovanstående metoder [4]. Dock behövs fler randomiserade prövningar för att bättre utvärdera de nyare metoderna plugg och ligering av fistelgången.