Patienter med typ 2-diabetes och hjärt–kärlsjukdom som behandlades med empagliflozin dog i mindre utsträckning i hjärt–kärlsjukdom eller av annan orsak än patienter som fick placebo. Det visar en studie som presenteras i New England Journal of Medicine.
Empagliflozin är en så kallad SGLT-2-hämmare (sodium-glucose linked transporter) som sänker blodsockret och är godkänd för behandling av typ 2-diabetes.
Den dubbelblindade studien jämförde effekten av empagliflozin med placebo hos drygt 7 000 patienter med typ 2-diabetes och hög risk att drabbas av hjärt–kärlhändelser. Patienterna var över 18 år gamla, hade etablerad hjärt–kärlsjukdom, ett BMI under 45 och uppskattad GFR över 30 ml/min/1,73 m2.
Primärt utfallsmått var hjärt–kärlrelaterade dödsfall, hjärtinfarkt eller stroke. Sekundärt utfallsmått var det primära kombinerat med sjukhusinläggning på grund av instabil angina.
Patienterna randomiserades till daglig behandling med empagliflozin (antingen 10 eller 25 mg) eller placebo och följdes sedan under en mediantid på drygt 3 år. De erbjöds samtidigt standardbehandling för sina sjukdomar och för att minska risken för hjärt–kärlhändelser.
Det primära utfallsmåttet inträffade hos signifikant färre personer som fått empagliflozin (10,5 procent) än hos personer som fått placebo (12,1 procent), hazardkvot (HR) 0,86 (95,02 procents konfidensintervall [KI] 0,74–0,99). När grupperna som fått olika doser av empagliflozin analyserades var för sig var effekten likvärdig, men inte signifikant, vilket kan förklaras av färre händelser, enligt författarna.
Inga signifikanta skillnader mellan patienter som fått empagliflozin och patienter som fått placebo observerades för det sekundära utfallsmåttet (HR 0,89; 95 procents KI 0,78–1,01). Behandling med empagliflozin resulterade däremot i signifikant lägre risk för hjärt–kärlrelaterade dödsfall (HR 0,62; 95 procents KI 0,49–0,77) och sjukhusinläggning för hjärtsvikt (HR 0,65; 95 procents KI 0,50–0,85) samt lägre risk att dö oavsett orsak (HR 0,68; 95 procents KI 0,57–0,82).
Den relativa 32-procentiga reduktionen av risken för dödsfall oavsett orsak innebär att 39 patienter i en liknande population skulle behöva behandlas under en treårsperiod för att förebygga ett dödsfall. Mekanismen bakom de observerade fördelarna med empagliflozin är okänd.
De signifikanta skillnaderna för det primära utfallsmåttet drevs av en reduktion av antalet hjärt–kärlrelaterade dödsfall. Inga signifikanta skillnader observerades nämligen för hjärtinfarkt eller stroke.
Patienter som fick empagliflozin drabbades i större utsträckning av genitala infektioner.
Studien finansierades av läkemedelsbolagen Boehringer Ingelheim och Eli Lilly som utvecklat empagliflozin.