En ny analys av rådata från en studie om paroxetin visar, tvärtemot de tidigare publicerade resultaten, att det antidepressiva läkemedlet varken är effektivt eller säkert för ungdomar. Analysen publiceras i BMJ.

Den ursprungliga studien, kallad studie 329, publicerades i Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry 2001 [1] och har tidigare blivit kritiserad för att ha förskönat resultaten. Det har också framkommit att artikeln spökskrivits av en konsult som anlitats av företaget som utvecklat paroxetin.

Totalt var det 275 deprimerade ungdomar i åldrarna 12–18 år som randomiserades till behandling med SSRI-preparatet paroxetin, det tricykliska antidepressiva läkemedlet imipramin eller placebo. I originalartikelns sammanfattning står det att paroxetin tolererades väl och är effektivt för behandling av depression hos ungdomar.

Den nyligen genomförda analysen [2] av omfattande rådata från studien visar dock snarast det motsatta. Varken för paroxetin eller imipramin kunde en statistiskt eller kliniskt signifikant behandlingseffekt påvisas jämfört med placebo. Preparaten var däremot förknippade med en rad svåra biverkningar, inklusive självmordsbenägenhet.

I den nya analysen identifierades 481 biverkningar, jämfört med de 265 biverkningar som rapporterades i originalartikeln. Efter noggrann genomgång av några av fallbeskrivningarna avslöjades ytterligare ett antal biverkningar som inte rapporterats tidigare. En av förklaringarna är att man i originalstudien valde att endast presentera data om biverkningar som rapporterats hos minst 5 procent av patienterna.

Även hur biverkningar grupperas kan maskera problem med ett läkemedels säkerhet. I originalstudien hade man till exempel placerat vanliga biverkningar som svindel och huvudvärk bland psykiska biverkningar, vilket har en tendens att späda ut skillnaderna i biverkningsprofil för de olika preparaten. Dessutom kan biverkningar av andra läkemedel, som märktes tydligare i placebogruppen, ha maskerat biverkningar förknippade med de testade läkemedlen.

Skillnaden i tolkning av SSRI-preparatets effektivitet kan förklaras av att man i originalstudien brutit mot protokollet, medan man i den nya analysen hållit fast vid protokollets ursprungliga metoder och utfallsmått.

Analysen av studie 329 belyser behovet av att tillgängliggöra primära data och protokoll från kliniska prövningar. Forskare och kliniker bör vara medvetna om potentiell bias i publicerade resultat, och myndigheter bör begära åtkomst till data och protokoll, konkluderar författarna.

Analysen har genomförts inom initiativet RIAT (restoring invisible and abandoned trials) som startade 2013 och avser att granska opublicerade studier och studier vars data bedöms ha felrapporterats.