Avhandling. Höftplastik är oftast en framgångsrik operation vid behandling av patienter med höftartros. Cirka 10 procent av alla patienter som genomgår höftledsplastik behöver dock ytterligare kirurgiska ingrepp (revision) under sin livstid. Den vanligaste orsaken till revision är problem med acetabularkomponenten (cupen).

Fram till slutet av 1980-talet användes cementerad fixation vid cuprevisionskirurgi både i Sverige och internationellt.

Under början av 1990-talet publicerades emellertid studier med medelmåttiga resultat för cementerade revisionscupar. Tillsammans med tanken att cementen kunde skapa »cementsjuka« skedde en glidning mot ökad användning av ocementerade cupar. Det finns dock inga studier som jämför resultatet av cuprevisionskirurgi baserat på fixationsmetod.

Under 2006 introducerades en ocementerad porös trabekulär metallcup (TM-cupen) på den svenska marknaden. År 2013 var designen den flitigast använda cupen vid revisionskirurgi nationellt.

Huvudsyftet med avhandlingen var att jämföra utfallen efter cementerad och ocementerad fixation. Vidare genomfördes en jämförande analys av TM-cupen och annan vanligt förekommande cupdesign.

Data från Svenska höftprotesregistret (SHPR) analyserades i det första delarbetet med avseende på 18 593 förstagångsrevisioner. Den totala risken för att utsättas för förnyad revision skilde sig inte mellan de två olika fixationsmetoderna. I analysen fann vi att cementerade revisionscupar oftare krävde ytterligare revision till följd av aseptisk lossning, men mer sällan på grund av luxation.

I det andra delarbetet jämfördes TM-cupen med de två andra mest använda cupmodellerna i Sverige, med fyndet att risken för ytterligare revision efter en uppföljningstid på i genomsnitt tre år var ungefär lika stor.

I ett tredje arbete undersöktes utfallet för 312 patienter som genomgått cuprevision. Uppföljningstiden var 2–20 år. Tidig proximal migration (mätt med radiostereometrisk analys, RSA) under de första två åren var starkt korrelerad med risken för senare aseptisk lossning.

I ett fjärde delarbete studerades 42 patienter opererade med en cementerad cup eller en TM-cup. RSA användes för att mäta migration och rotation av revisionscupen, och resultatet visade att cementerad fixation var starkare associerad med högre grad av proximal migration.

Sammanfattningsvis sågs ingen skillnad i den totala risken för förnyad revision baserad på metoden för fixation, enligt data från SHPR. Tidig proximal migration av revisionscupar, mätt med RSA, är starkt korrelerad med risken för sen aseptisk lossning. TM-cupen är associerad med lägre grad av tidig proximal migration, något som tyder på att denna design kan ha en minskad risk för aseptisk lossning då den används vid revisionskirurgi. För att ytterligare stärka denna hypotes krävs dock kliniska studier med längre uppföljning.