Autoreferat. I dag tillåts i allmänhet lagring av röda blodkroppar i upp till 42 dagar före transfusion. Vid lagring genomgår röda blodkroppar fysiologiska förändringar som kan medföra negativa effekter hos den transfunderade patienten. 

Effekterna av lagrat blod har undersökts i ett antal observationsstudier med varierande resultat. En uppmärksammad studie från 2008 fann att patienter som fått blod lagrat mer än 14 dagar hade en ökad risk för komplikationer och död efter hjärtkirurgi. Två aktuella randomiserade kliniska prövningar fann inte någon sådan effekt av lagrat blod men begränsades av kort uppföljning och var inte dimensionerade för att upptäcka små men ändå kliniskt relevanta effekter.

Vi genomförde därför en kohortstudie baserad på samtliga patienter som transfunderats i samband med kranskärls- eller klaffkirurgi i Sverige mellan 1997 och 2012, med data från Swedeheart-registret och SCANDAT2-databasen.

Av de totalt ca 100 000 patienter som hjärtopererats under studieperioden inkluderades 47 071 patienter som erhållit minst en perioperativ enhet erytrocytkoncentrat och kategoriserades utifrån lagringstid (<14 dagar, 14–27 dagar eller 28–42 dagar). Primärt utfallsmått var död oavsett orsak och sekundära utfallsmått var allvarliga komplikationer inom 30 dagar från hjärtoperationen. Vi fann ingen association mellan blodets lagringstid och risken för död eller allvarliga komplikationer de första 30 dagarna efter operationen. Sensitivitetsanalyser och subgruppsanalyser bekräftade resultaten.

Slutsatsen är att det inte finns någon kliniskt relevant risk med blodtransfusion av lagrat blod jämfört med färskt hos patienter som genomgår hjärtkirurgi. Blodcentralernas nuvarande rutin att lämna ut det äldsta blodet först förefaller säker.