Lågt intag av rött vin gav bättre lipidprofil hos vuxna med typ 2-diabetes

Ett lågt dagligt intag av rött vin medförde en bättre lipidprofil hos vuxna med typ 2-diabetes. Samma konsumtion av vitt vin resulterade i lägre fasteglukos. Det visar en randomiserad studie publicerad i oktober i Annals of Internal Medicine.

Studien omfattade 224 personer med typ 2-diabetes (40–75 år, medelålder 59 år, 69 procent män) där samtliga åt medelhavsdiet utan kalorirestriktioner och drack mindre än en (1) alkoholhaltig dryck per vecka. Deltagarna randomiserades till att dricka 150 ml rött vin, vitt vin eller mineralvatten till middagen under 24 månader. Blodprov och mätvärden togs vid studiestart samt 6 och 24 månader senare, omfattade HDL, apolipoprotein A1, totalkolesterol/HDL-kvot, insulinresistens och betacellsfunktion mätt med metoden homeostatic model assessment – insulin resistance (HOMA-IR), triglycerider, blodtryck samt leverfunktionsvärden. Första året fullföljde 94 procent av deltagarna studien, andra året var siffran 87 procent.

Intag av rött vin ökade HDL med 0,05 mmol/l (95 procents konfidensintervall [KI] 0,04–0,06, P < 0,001) jämfört med mineralvatten. Även apolipoprotein A1 ökade efter 24 månader i gruppen som drack rött vin (0,03 g/l, 95 procents KI 0–0,06, P = 0,05) och totalkolesterol/HDL-kvoten minskade (–0,27; 95 procents KI –0,52 till –0,01; P = 0,039). Gruppen som drack vitt vin hade inga signifikanta förändringar av lipidprofilen jämfört med vattengruppen.

Dagligt intag av vitt vin medförde en minskning av fasteglukos på 1,0 mmol/l (95 procents KI, –1,60 till –0,3 mmol/l; P = 0,004) samt HOMA-IR-poäng med 1,2 (95 procents KI –2,1 till –0,2, P = 0,019) jämfört med vattengruppen. Denna förändring var inte signifikant i gruppen som drack rött vin. Intag av både vitt och rött vin medförde minskade nivåer av triglycerider. Efter 24 månader sågs inga signifikanta förändringar av blodtryck eller leverfunktion i någon av grupperna.

Styrkan med studien är durationen och deltagarnas relativt goda uppslutning. Svagheter är bland annat att deltagarna inte var blindade till gruppen de tillhörde och att samma mängd alkohol gavs till båda könen, trots kända skillnader i farmakokinetik, samt att alkoholfritt vin inte studerades och därför inte är klarlagt vilka av vinets beståndsdelar som bidrog till utfallet.