Autoreferat. Perorala antikoagulantia, t ex warfarin, minskar risken för stroke i vissa patientgrupper.  Behandlingen har dock potentiellt allvarliga biverkningar och behöver därför övervakas noggrant genom provtagning av protrombinkomplex, PK(INR). På många håll i landet sköts dosering på särskilda antikoagulationsmottagningar av sjuksköterskor, medan det i Stockholm ofta är distriktsläkarna som ordinerar. Självtestning är också en möjlighet som genom ökad patientdelaktighet kan ge en högre patientsäkerhet.

På Boo Vårdcentral i Nacka sköttes 2014 ordinationerna för ungefär 245 patienter. Rutinen var att patienten gick till provtagningen utan att träffa läkare och sedan fick brev om sitt provsvar och sin ordination. Flera olika läkare var ansvariga för ordinationerna. Undersköterskegruppen ägnade mycket tid åt kringarbetet. En riskanalys visade inte oväntat på många olika steg och många inblandade parter.

I samarbete med Karolinska universitetslaboratoriet genomfördes ett pilotprojekt under 6 månader under 2014 för att ändra processflödet och testa en snabbanalysmetod, ett så kallat point of care-test (POC) med CoaguChek, vid provtagning av PK(INR). CoaguChek har en något större spridning än Owren, som är standardmetod i Sverige.

Karolinska universitetslaboratoriet har inte tidigare använt CoaguChek på sina närlaboratorier, så provtagningsrutinen ändrades från »drop in« till tidsbokade 5-minutersbesök på laboratoriet, med läkarbemanning. Patienten fick ordinationen direkt av läkaren vid besöket. Om PK(INR) låg utanför målintervall eller andra omständigheter förelåg (som planering av kirurgiska ingrepp) fanns utrymme för direktkommunikation mellan patienten och läkaren.

Processen kortades drastiskt från 28 steg och 9 inblandade parter till 9 steg och 4 inblandade parter. För patienten minskade den totala tiden från cirka 2 dagar till mindre än 10 minuter för att få sin ordination. Utvärdering gjordes av kvalitetsmåttet TTR (time in therapeutic range), som visar hur stor andel av tiden som patienterna befinner sig i terapeutiskt intervall med INR 2,0–3,0. TTR var 75 procent före förändringen av processen och 81 procent efter (icke signifikant). Förekomsten av avvikelser var oförändrad.

Patienterna gavs större möjlighet till delaktighet och säkerheten ökade. En patient som ser sitt eget provsvar blir mer involverad och engagerad i sin vård, vilket ökar följsamheten till behandlingen. Nu kunde patienter också förmedla direkt till läkaren om de trodde att en svängning berodde på någon tillfällig händelse, som glömd tablett, ändrad kost eller tillfällig antibiotikakur.

Sammanfattningsvis sågs minskad tidsåtgång för såväl patienter som personal samt minskade löpande kostnader, även om pris per prov är högre med nya metoden.

Karolinska universitetslaboratoriet ställer sig i ljuset av resultatet positivt till att byta metod på fler lokala närlaboratorier. Pilotförsöket är numera permanentat på vårdcentralen.

Förhoppningsvis inspirerar studien fler till att förenkla processen för warfarinordination.