Återupptagen behandling med orala antikoagulantia efter gastrointestinal blödning hos personer med förmaksflimmer var associerad med mindre risk för död och tromboembolism än hos dem som inte behandlades. Det visas i en dansk kohortstudie publicerad i BMJ.

Studien omfattade 3 409 personer med förmaksflimmer som mellan 1996 och 2012 fått en gastrointestinal blödning. Medelåldern var 78,3 år och knappt hälften (45,3 procent) av deltagarna var kvinnor. Studien exkluderade personer under 30 år eller över 100 år, personer som inte fått antitrombotisk behandling före blödningen samt personer som fått lungemboli eller djup ventrombos inom sex månader innan studien startade. Uppföljning startade 90 dagar efter utskrivning (blanking period). Dödsfall, tromboembolism, ny gastrointestinal blödning samt större blödning inom 90 dagar efter utskrivning ledde till exklusion från studien. 

Totalt slutade 924 personer med antitrombotisk behandling efter gastrointestinal blödning. Övriga deltagare fortsatte med enkel behandling med orala antikoagulantia (n=725) eller trombocythämmare (n=1 314), dubbelbehandling med orala antikoagulantia samt trombocythämmare (n=384) eller aspirin samt ADP-receptorhämmare (n=51) eller trippelbehandling med orala antikoagulantia, aspirin samt ADP-receptorhämmare (n=11). Av de patienter som återinsattes på blodförtunnande läkemedel förskrevs mellan 90 och 96 procent också samtidig behandling med protonpumpshämmare.

Efter två år var den kumulativa incidensen för död 39,9 procent (95 procents konfidensintervall [KI] 38,4–41,3). Av de olika behandlingsformerna var enkel behandling med orala antikoagulantia associerad med minst risk för död (hazardkvot [HK] 0,39; KI 0,34–0,46) samt tromboembolism (HK 0,41; 95 procents KI 0,31–0,54) jämfört med avslutad antitrombotisk behandling. Däremot var risken för större blödning endast signifikant större hos dem som erhöll enkel behandling med orala antikoagulantia (HK 1,37; 95 procents KI 1,06–1,77). Ingen behandlingsform var associerad med signifikant ökad risk för ny gastrointestinal blödning.

En styrka med studien är det stora antalet deltagare samt könsfördelningen. En nackdel med studien är att enbart förskrivning och uttag av läkemedel kunde följas, och det gick inte att kontrollera för följsamhet till förskriven behandling. Studiedesignen gör det svårt att dra slutsatser om eventuella orsakssamband.