Sårinfektioner är en vanlig komplikation efter kirurgi trots att evidensbaserade åtgärder tillämpas. En del riskfaktorer ligger hos patienten (t ex samsjuklighet, obesitas och rökning), andra ligger i ingreppet (kontamination, operationstid, blodtillförsel m fl). Personalens beteenden har studerats med fokus på hygienrutiner, följsamhet till checklistor och liknande, men inte med fokus på samverkan och kommunikation i operationssalen.

I en prospektiv observationsstudie publicerad i British Journal of Surgery följdes den sterilklädda personalens kommunikation under 167 bukoperationer, som alla varade i minst 60 minuter, med ett validerat observationsprotokoll. Observatörerna klassade kommunikationen i salen som relevant eller irrelevant. Relevant kommunikation gällde patienten, ingreppet, anestesin och utbildning. Irrelevant kommunikation berörde ämnen som inte hade med ingreppet eller patienten att göra, skämt och skratt. Man registrerade även distraktioner som spring i dörrar, buller och dylikt.

Av de 167 patienterna utvecklade 24 sårinfektioner.

Efter korrektion för kända riskfaktorer visade sig relevant kommunikation ge en signifikant lägre risk för sårinfektion. Irrelevant kommunikation, särskilt då såret slöts, gav signifikant högre risk för sårinfektion. Under detta skede av operationen var irrelevanta samtal mest förekommande. Distraktioner påverkade inte infektionsrisken.

Att relevant kommunikation hjälper operationslaget att fokusera, vara informerat om nästa steg och därigenom bli bättre koordinerat är lätt att förstå. Irrelevant kommunikation kan bidra till att skapa en god laganda och en avslappnad stämning. Att den förekommer mest under avslutningen är naturligt, men den kan också minska uppmärksamhet och koncentration.

Författarna menar att man inte bör bannlysa irrelevanta samtal utan föreslår att man i stället tar en kort paus för avslappning innan man övergår till operationens sista fas.