Behandling med liraglutid gav jämnare och lägre blodsocker

Autoreferat. Inkretinbaserad behandling med GLP-analogen liraglutid, en subkutan injektion en gång dagligen, leder till både jämnare och i medeltal lägre blodsocker hos individer med typ 2-diabetes i behov av flera insulininjektioner dagligen. Det visar en ny randomiserad prövarinitierad studie publicerad i British Medical Journal.

Traditionellt har typ 2-diabetes initialt behandlats med livsstilsförändringar samt tabletter som metformin och sulfonylurea. Längre fram i sjukdomen krävs inte sällan tillägg av insulin. Under det senaste årtiondet har alternativa farmakologiska behandlingar tillkommit såsom inkretinbaserad behandling. Denna behandling bygger på tarmhormonet glukagonlik peptid-1 (GLP-1) och ges som injicerbara GLP-1-receptoragonister eller som orala dipeptidylpeptidas-4-hämmare (DPP-4). Denna behandling leder till förbättrad glykemisk kontroll och samtidigt en låg risk för hypoglykemi utan viktuppgång.

Initialt ansågs det att inkretinbaserad behandling främst hade en plats i behandlingen tidigt i typ 2-diabetessjukdomen, främst som tillägg till metformin när detta enbart är otillräckligt. Med tiden har emellertid forskningen visat att individer med typ 2-diabetes även har nytta av inkretinbaserad behandling i kombination med insulinbehandling [1]. Randomiserade dubbelblindade utvärderingar har dock saknats i fråga om huruvida tillägg av inkretinbehandling är av värde även för individer med komplex behandling i form av multipla insulininjektioner dagligen.

I en ny studie randomiserades 124 individer med typ 2-diabetes vid 14 sjukhus i Sverige [2]. För inklusion kräves multipla dagliga injektioner med insulin av lång- och kortverkande typ, ett HbA_1c på mellan ≥58 mmol/mol och ≤102 mmol/mol samt ett BMI på mellan 27,5 och 45 kg/m². I genomsnitt hade patienterna 4,5 insulininjektioner per dag vid start av studien och över 100 enheter insulin. Det primära utfallet var förändring i blodglukosnivå, mätt som HbA_1c, från start av studien till 24 veckors uppföljning.

Resultaten visade att individer som erhöll liraglutid hade en förbättring i HbA_1c jämfört med placebo: 16,9 mmol/mol mot 4,6 mmol/mol (95 procents konfidensintervall [KI] −15,8 till −8,8; P<0,001). Dessutom gick personer som erhöll liraglutid ned 3,8 kg i vikt jämfört med placebogruppen (95 procents KI −4,9 till −2,8; P<0,001) och kunde ta 16 enheter mindre insulin (P<0,001). Fasteblodsocker och blodsockervärden efter måltider blev också signifikant lägre, liksom systoliskt blodtryck.

Alla patienter hade en subkutan sensor före och under studien, vilket gjorde att man även kunde studera minut för minut hur läkemedlet påverkade blodsockernivåer jämfört med placebo. Detta bekräftade att medelnivån i blodsockret blev lägre, men även att en lägre variation i blodsockernivån förelåg. För en del patienter är just ett svängande blodsocker ett huvudproblem. Framtida studier över längre tid bör fokusera på bland annat säkerhetsprofil och utfall som exempelvis riskprofil vad gäller hjärt–kärlsjukdom.