Det är medicinskt välmotiverat att tillsammans med patient och anhöriga snabbt kunna sätta sig in i aktuell läkemedelsbehandling och följsamhet. Foto: Fotolia/IBL

Autoreferat. När patienter läggs in via akutmottagningen är det ofta svårt att få en korrekt läkemedelsanamnes. Samtidigt är det av yttersta vikt, eftersom läkemedelsrelaterade problem som biverkningar eller bristande följsamhet är en av de vanligaste orsakerna till inläggning och bör vägas in i den preliminära bedömningen. Det gäller speciellt äldre patienter med många läkemedel. Felaktiga uppgifter vid inläggningen kanske inte uppmärksammas, eller skapar nya problem för patienten.

Utöver patienten själv, anhöriga eller patientens vårdcentral (VC) är Läkemedelsförteckningen en källa till information om aktuella läkemedel. I en studie nyligen publicerad i PLoS One sammanställde vi uppgifter i intagningsjournalen med utdrag från Läkemedelsförteckningen samt journal från VC. Studien var prospektiv och inkluderade 168 patienter som under september 2008 sökt på akutvårdsavdelningen på Karolinska universitetssjukhuset, Solna.

Diskrepanser mellan de två informationskällorna och informationen i patientjournalerna var 79 procent respektive 82 procent. I 63 respektive 62 procent av fallen saknades mediciner i intagningsjournalen som återfanns i de andra informationskällorna. I 32 procent respektive 52 procent fanns mediciner registrerade i intagningsjournalen, men inte i Läkemedelsförteckningen eller VC-journal. I de flesta fall rörde det sig om kliniskt relevanta skillnader. I ett exempel sågs att patienten enligt Läkemedelsförteckningen expedierats digoxin på apoteket, men informationen saknades i intagningsjournalen. I ett annat sågs att ACE-hämmare fanns noterad i intagningsjournalen, men inte i Läkemedelsförteckningen eller VC-journalen.

De vanligaste skillnaderna gällde hjärt–kärl- och CNS-aktiva läkemedel. Det är också de läkemedelsgrupper som orsakar flest läkemedelsrelaterade problem. Äldre patienter med flera läkemedel och flera vårdgivare löpte störst risk att drabbas av kliniskt betydelsefulla skillnader.

Sammantaget visar kartläggningen på svårigheterna att akut få en korrekt läkemedelsanamnes, trots att det medicinskt är välmotiverat att tillsammans med patient och anhöriga snabbt kunna sätta sig in i aktuell läkemedelsbehandling och följsamhet. Konsekvenserna kan bli fler läkemedelsrelaterade problem med onödigt lidande, sämre vård och förlängda vårdtider.

Författarnas mening är att ansvariga för hälso- och sjukvården bör se till att läkare får möjlighet att göra bedömningen av patienters läkemedelsbehandling från den senast uppdaterade informationen, inhämtad från en (1) samlad ordinationslista.