Viktökning är ett mycket stort problem vid antipsykotisk behandling. Det är också en viktig orsak till att följsamheten till behandling ofta är dålig. Dessutom innebär viktökning i förlängningen ökad risk för somatiska komplikationer.

Om, och i vilken utsträckning, neuroleptikabehandlade faktiskt reagerar med viktuppgång kan skilja sig markant mellan olika patienter. Vissa går upp 10–15 kilo medan andra knappt går upp något överhuvudtaget trots att patienterna står på samma preparat. Vad detta beror på vet vi mycket lite om i dag. I JAMA Psychiatry presenteras en studie i vilken 39 schizofrenipatienter som satts in på en selektiv D2-antagonist (amisulprid) har följts. Ingen av dessa hade tidigare behandlats med neuroleptika. Patienterna undersöktes med funktionell magnetkamera (fMRI) innan neuroleptikabehandlingen påbörjades.

Efter sex veckors behandling var den genomsnittliga viktuppgången 2,3 kilo jämfört med när behandlingen påbörjades. Då gjordes en ny fMRI-undersökning. Intressant nog visade det sig att ökad aktivitet i en del av striatum, som tillhör belöningssystemet, efter sex veckors behandling var vanligare bland individer som gick upp mycket i vikt.

Det intressanta är att det undersökta preparatet är relativt selektivt för D2-receptorn och endast i liten utsträckning påverkar histaminreceptorn (H1) eller serotonin 2A-receptorn. Studien är intressant då den adderar ny kunskap om varför vissa neuroleptikabehandlade drabbas av viktuppgång, särskilt vad gäller preparat selektiva för D2-receptorn. En följd av resultaten är att farmakologisk modulering av just belöningssystemet skulle kunna vara en mekanism bakom viktuppgång vid neuroleptikabehandling.