I Lancet Psychiatry presenteras en australisk studie i vilken en internetbaserad metod prövats vid sömnsvårigheter. Drygt 500 individer med sömnsvårigheter och depressiva symtom, de senare dock inte så omfattande att det rör sig om en egentlig (major) depression, har behandlats med metoden. Grundprincipen är att få deltagaren att förändra sitt beteende och sina tankar kring sömn genom KBT. Tekniken bygger på att deltagaren sitter vid en dator och är helt automatiserad, det vill säga inte har kontakt med någon terapeut, vare sig fysiskt eller via datorn. Programmet, vid namn SHUTi (Sleep healthy using the internet), används av den som behandlas under sex veckor.
Det författarna tittat på är sömnsvårigheter och depressiva symtom efter sex månader, det vill säga drygt fyra månader efter att behandlingen avslutats. För att ha en placebogrupp att jämföra med har en grupp med ytterligare 500 patienter fått använda ett internetbaserat program som informerar om hälsa i allmänhet utan att specifikt vara KBT-baserat och utan att vara inriktat på sömn. Resultatet hos behandlings- och placebogruppen har följts med skattning på en skala (Patient health questionnaire, PHQ-9) som patienterna fått göra per telefon.
Det visade sig att det internetbaserade KBT-programmet hade förbättrat deltagarnas sömnproblem efter sex månader, och dessutom minskat depressionssymtomen. Notera att detta avser depressionssymtom som sammantaget inte var så allvarliga att individen uppfyllde kriterier för en depressionsdiagnos vid studiens början.
Däremot gav programmet ingen effekt vad gäller allvarlig försämring av symtomen; totalt utvecklade 4 procent av samtliga patienter en depression och avseende detta noterades ingen skillnad mellan dem som fått aktiv behandling och placebogruppen.
Intressant är att programmet fokuserade på sömnproblem, inte depressionssymtom. Trots det påverkades depressiva symtom till det bättre, något som visar att sömnstörningar och depression ofta går hand i hand.
En fördel med metoden är att den är helt baserad på mjukvara, det vill säga den kräver ingen insats från någon terapeut. Att en helt automatiserad metod kan ge effekt är naturligtvis principiellt intressant mot bakgrund av det stora behovet av KBT i kombination med att det ofta råder brist på terapeuter.