Avhandling. Förhållandet mellan psykisk problematik och våldsanvändning är komplicerat på grund av inblandning av flera andra tidiga riskfaktorer. I en aktuell avhandling undersöktes detta förhållande, det serotonerga systemets betydelse för våld samt dödligheten hos utövare av våld.

En årskull med 49 000 svenska män följdes upp i belastningsregister och dödsorsaksregister i 35 år efter mönstringen. En klinisk kohort med 161 psykiatriska patienter som hade genomfört ett självmordsförsök intervjuades om våld, och hos 42 av dem hade en serotoninmetabolit (5-HIAA) uppmätts i cerebrospinalvätskan (CSF).

Våldsanvändningen och dödligheten studerades genom gruppjämförelser, korrelations- och regressionsanalyser. Kontroll skedde för flera andra riskfaktorer för våld och död. Intellektuell funktionsnedsättning, missbruk och beroende samt tidiga beteendeproblem (inklusive våldsamt beteende i barndomen) var förenade med en högre risk för våldsanvändning. Personlighetsstörning innebar en högre risk för våld hos män. Depressions-/ångestsyndrom betydde en viss riskökning för våldsanvändning, liksom att ha blivit utsatt för våld under barndomen.

Vi kunde se att våldsutsatthet under barndomen hade större betydelse för våldsanvändning som vuxen hos patienter med låga koncentrationer av 5-HIAA i CSF. Våldsamma återfallsförbrytare hade en högre risk att dö av alkohol- eller narkotikarelaterade tillstånd och självmord.

Inget samband mellan psykossjukdom och våldsbrott sågs i denna avhandling.

Våldsriskbedömningar på avancerad nivå bör inbegripa en grundlig psykiatrisk och psykologisk utvärdering, inklusive kognitiva test och information om tidiga beteendeproblem och utsatthet under barndomen.

Våldsriskbedömningar på basal nivå i den kliniska vardagen bör innehålla information om åtminstone missbruk och beroende samt tidigare våldsamhet. Intellektuell funktionsnedsättning ingår inte i dag i de vanligast förekommande riskbedömningsinstrumenten för våld, men tillståndet bör övervägas vid kommande revisioner.

Psykisk problematik kunde sammanfattningsvis visas förenad med riskökning för att utöva våld, och återfallsförbrytare i våldsbrott hade en högre dödlighet. Riskbedömningar för våld är också ett verktyg att identifiera våldsbrottslingar som löper högre risk att dö av behandlingsbar psykisk problematik.