Avhandling. MS uppstår genom ett komplicerat samspel mellan genetiska faktorer och omgivningsfaktorer. I en avhandling vid Karolinska institutet undersöktes vilken effekt tobaksexponering har på risken att utveckla MS [1].

Resultaten baseras på data från två fall–kontrollstudier (6 085 fall och 5 530 matchade kontroller). Logistisk regression användes för att beräkna associationer mellan olika former av tobaksexponering och MS-risk.

Totalt sett ökar rökning MS-risken med ungefär 50 procent. Det finns ett tydligt dos–responssamband mellan rökning och sjukdomsrisk. Riskökningen sjunker långsamt efter rökstopp.

Bland personer som aldrig rökt ses att de som exponerats för passiv rökning löper högre risk att insjukna i MS än de som aldrig exponerats. MS-risken stiger med antal år exponeringen för passiv rökning pågår.

Genetiska faktorer medför att vissa rökare löper en mångfaldigt ökad risk att drabbas av MS. De genetiska faktorer som är starkast associerade med MS är förekomst av HLA-DRB1*15 och avsaknad av HLA-A*02. Båda dessa riskfaktorer ger hos icke-rökare en 5-faldig riskökning, medan rökare med båda riskfaktorerna löper en 14-faldigt ökad risk för MS. Kombinationen av HLA-riskfaktorerna och rökning ökar risken för MS mer än summan av de olika faktorerna var för sig. Rökning utan de genetiska riskfaktorerna ökar MS-risken med omkring 50 procent.

En liknande men mindre uttalad interaktion har observerats mellan samma HLA-riskgener och passiv rökning då man uteslutit alla rökare ur analysen [2].

Preventiva åtgärder i syfte att minska rökning och passiv rökning är således av stor betydelse. I synnerhet personer med MS i släkten, som kan ha en genetisk känslighet för att utveckla sjukdomen, bör informeras om riskökningen förknippad med rökning och betydelsen av att förhindra att deras barn utsätts för passiv rökning.