Autoreferat. Tidigare data rörande interaktionen mellan warfarin och karbamazepin är begränsade till fallrapporter och en liten studie på fem patienter. Journalia och Auricula är register över antikoagulantiabehandlade patienter inkluderande över 300 koagulationscentrum i Sverige. Genom att kombinera data från dessa register med Socialstyrelsens nationella läkemedelsregister har vi unika möjligheter att studera warfarinassocierade läkemedelsinteraktioner i stora patientkohorter. Vi började med att titta på effekten av karbamazepin. Patienter som under pågående warfarinbehandling förskrivits karbamazepin inkluderades, och efter att patienter med samtidig förskrivning av potentiellt interagerande läkemedel exkluderats kvarstod 166 individer som ingick i analysen.

INR (internationell normaliserad kvot) minskade successivt efter insättning av karbamazepin och låg efter 4 veckors behandling på en subterapeutisk nivå hos 79 procent av patienterna. Medeldoseringen av warfarin ökade 49 procent (95 procents konfidensintervall 43–56 procent) från en 4-veckorsperiod omedelbart före till 10–13 veckor efter insättning av karbamazepin. 

Sammanfattningsvis leder interaktionen mellan warfarin och karbamazepin till subterapeutiska INR-nivåer hos fyra av fem patienter. Den efterföljande ökningen av warfarindosering uppgår till ca 50 procent, men varierar kraftigt mellan olika individer. Insättning av karbamazepin bör därför föranleda noggrann INR-monitorering för att bättre möta det förväntat ökade dosbehovet av warfarin och undvika venös tromboembolism och ischemisk stroke.