Autoreferat. Avgiftens betydelse för deltagande i gynekologisk cellprovskontroll undersöktes i en randomiserad kontrollerad studie som omfattade 3 124 kvinnor i Göteborg [1]. Resultatet visar att deltagandet inte ökade när en redan relativt låg avgift slopades.

Att avstå från regelbunden screening är den viktigaste riskfaktorn för att insjukna i cervixcancer i Sverige. För att screeningverksamheten ska vara effektiv krävs därför högt deltagande. I Göteborg varierar täckningsgraden mellan 67 och 90 procent för olika områden.

Tidigare studier kring deltagandet har framför allt identifierat betydelsen av organisatoriska faktorer. Det kan exempelvis handla om bokade tider i stället för att kvinnan bokar själv, påminnelse vid uteblivet besök samt möjlighet till HPV-test i hemmet för dem som uteblivit under lång tid. Däremot finns enbart ett fåtal tidigare studier kring avgiftens betydelse för uppslutningen.

I studien randomiserades hälften av kvinnorna till erbjudande om gratis cellprov. Den andra hälften fick betala ordinarie avgift, som är 100 kronor. Studien ägde rum i de socioekonomiskt utsatta stadsdelarna Angered, Bergsjön och Biskopsgården, som har ett jämförelsevis lägre deltagande i cervixcancerscreening. Hypotesen var att det skulle ge bäst effekt av interventionen. Deltagande definierades som ett taget cytologiprov inom 90 dagar från inbjudan, vilket är ett annat mått på deltagande än täckningsgrad.

Bland kvinnor som erbjöds gratis cellprovskontroll deltog 36,7 procent, jämfört med 39,2 procent (relativ risk [RR] 0,93; 95 procents konfidensintervall [KI] 0,85–1,02) i den grupp som betalade. Studien påvisade inte heller någon skillnad som effekter av att kvinnan deltog för första gången, att hon hade uteblivit tidigare eller av vilken stadsdel hon tillhörde. I åldersgruppen 40–50 år sågs lägre deltagande i gruppen som erbjöds provtagning gratis (RR 0,72; 95 procents KI 0,61–086).

Detta är den första randomiserade prövningen med fokus på avgiftens betydelse för deltagande i cervixcancerscreening. Sammanfattningsvis sågs erbjudandet om avgiftsfri provtagning inte öka deltagandet i gynekologisk cellprovskontroll i socioekonomiskt utsatta områden. Avgiften är sannolikt inte betydelselös, men de resurser som krävs för att avskaffa den låga kostnaden kan användas bättre. Det är angeläget att underlätta för kvinnor att delta i cellprovskontroll, och det finns andra åtgärder som har bevisat bra effekt.