Egenreferat. Läkarstudenters val av specialitet är en mångfacetterad process. Det finns anledning att tro att personliga egenskaper spelar in, men hur och på vilket sätt är ofullständigt känt.

Genom att studera enkätbaserade tvärsnittsdata från 289 tidigare läkarstudenter vid Karolinska institutet har vi undersökt hur personlighet samvarierar med val av specialitet. Svarsfrekvensen var 72 procent, varav 64 procent var kvinnor och 36 procent män, och resultaten låg till grund för en nyligen publicerad studie i BMJ Postgraduate Medicine.

I studien delades läkarna in i fem specialistgrupper: allmänmedicin, internmedicin, kirurgiska specialiteter, psykiatri samt bild- och funktionsmedicinska specialiteter. Personlighet mättes i fem dimensioner med den validerade skalan Big five inventory (BFI). Dimensionerna mätte öppenhet (»extraversion«; social, utåtriktad och pratsam), behaglighet (»agreeableness«; godhjärtad, tillitsfull och hjälpsam), samvetsgrannhet (»conscientiousness«; noggrannhet, organisationsförmåga, uthållighet och målmedvetenhet). Därtill mättes graden av emotionell instabilitet (»neuroticism«; känslosam, osäker och nervös, oroar sig för mycket) och graden av nyfikenhet på nya erfarenheter (»openness to experience«; öppenhet för nya erfarenheter och intellektuell stimulans). Jämförelser avseende varje dimension gjordes mellan läkargrupperna, justerade för andra relevanta faktorer.

Av studien framkom att läkare inom kirurgiska specialiteter hade ett signifikant högre medelvärde (36,3) avseende samvetsgrannhet, jämfört med läkare inom bild- och funktionsmedicinska specialiteter (34,1) och psykiatrer (33,4). Behaglighet skattades lägre bland kirurgiskt verksamma läkare (34,0) jämfört med de inom bild- och funktionsmedicinska specialiteter (36,0). Psykiatrer hade det högsta medelvärdet (39,4) avseende nyfikenhet inför nya erfarenheter, framför allt jämfört med allmänläkare (34,8), men skillnaden var inte signifikant efter justering för andra faktorer. För dimensionerna öppenhet och emotionell instabilitet fann vi inga signifikanta associationer mellan några av specialiteterna.

Kirurger visade sammanfattningsvis högst graden av samvetsgrannhet, vilket är förvånande mot bakgrund av att amerikanska studier tidigare har visat ett motsatt resultat [2]. Huruvida skillnader mellan specialiteter beror på underliggande skillnader i personlighetstyp eller om de är ett uttryck för påverkan på personligheten av den valda specialiteten återstår att utröna.