Avhandling. Faktorer som resulterar i suboptimal vård under förlossning kan sannolikt undvikas genom träning och ökad riskmedvetenhet [1]. Projekt Säker förlossning (PSF) initierades 2008 och involverade alla 46 förlossningskliniker i Sverige. Ett webbaserat utbildningsprogram i fosterövervakning med kardiotokografi (CTG) lanserades 2009.

I en ny avhandling [2] studerades hur projektet påverkade de professionella teamen, kunskapen om CTG-tolkning, vilka lokala förbättringar som genomfördes liksom perinatala utfallsmått före och efter PSF. Därtill belystes svårigheter med utvärdering av stora förbättringsprojekt.

Intervjuer genomfördes för att undersöka hur projektet påverkade de lokala förlossningsteamens beredskap för förändring och mentala modeller av patientsäkerhetsarbete. Barnmorskor och läkare fick klassificera en CTG-kurva före och en efter genomgång av ett webbaserat utbildningsprogram i fosterövervakning, både individuellt och parvis.

För att analysera förbättringsarbetet användes slutrapporter om genomförda förbättringar från samtliga förlossningskliniker. Nationella Apgar-data före och efter PSF och incidensen av nyfödda som fått ersättning från Patientförsäkringen LÖF på grund av svår förlossningsrelaterad syrebristskada år 2000–2015 studerades. Vårdprocesser under förlossning analyserades och fall med tecken till syrebrist och friska kontroller granskades genom jämförelse av data med identisk design före och efter PSF.

Vi såg att självvärdering som verktyg kan bidra till beredskap för utvecklingsarbete på lokal nivå. Feedback från kollegor och en tydlig projektplan kan utgöra viktiga framtida komplement. Ingen signifikant förbättring sågs efter utbildning i bedömning av CTG. Riktlinjer förbättrades på 4 av 5 kliniker och nya process- och utfallsmått infördes på hälften av klinikerna. Incidensen av låg Apgar var oförändrad, men antalet fall med svår syrebristskada visade en vikande trend åren 2012–2014. Fosterövervakning under förlossning försummades oftare efter PSF. Risken för oförsiktig användning av oxytocin mer än fördubblades men risken för traumatisk instrumentell förlossning minskade signifikant.

Mångfalden av aktörer som interagerar i komplexa och ständigt föränderliga organisationer innebär en utmaning vid utvärdering av storskaliga förbättringsprojekt. Val av flera process- och utfallsmått och fortlöpande utvärdering och återkoppling kan öka chanserna till uppföljning av resultat och ökat lärande.

Ett omfattande förbättringsarbete har således ägt rum på landets förlossningskliniker, men det finns alltjämt områden inom obstetriken som behöver utvecklas.