För en ADHD-diagnos krävs att patienten ska ha haft sina problem redan som barn, men nu visar en studie publicerad i tidskriften JAMA Psychiatry att många vuxna som uppfyller diagnoskriterierna inte har haft problemen i barndomen. Detta skulle kunna indikera att dagens diagnoskriterier, med krav på barndomsanamnes, är för snäva.

Studien har gjorts i Brasilien och bygger på en kohort med 5 249 individer födda 1993. Dessa undersöktes när de var 11 år gamla med skattningsskalor samt intervjuer avseende ADHD (enligt DSM-IV). Då uppfyllde 8,9 procent diagnoskriterierna. Individerna, både de som vid 11 års ålder uppfyllde kriterierna och de som inte gjorde det, genomgick därefter en ny undersökning i 18-årsåldern, varvid det visade sig att 12,2 procent uppfyllde kriterierna för ADHD (vid denna undersökning har man undantagit kravet på barndomsanamnes). Efter det att författarna justerat för annan psykisk problematik (såsom bipolaritet, missbruk, social fobi och depression) uppfyllde 6,3 procent ADHD-kriterier utan annan psykiatrisk komorbiditet i 18-årsåldern. Intressant nog var överlappningen mellan dem som uppfyllde kriterier för diagnos som barn och dem som gjorde det som vuxna ganska liten. Det var med andra ord många av dem som hade ADHD som barn som inte uppfyllde kriterierna vid 18 års ålder, bara 17 procent. Likaså var det endast 13 procent av dem som uppfyllde kriterierna när de var 18 år som hade gjort det även som barn. Författarna sammanfattar med att vuxen-ADHD inte behöver vara en följd av ADHD i barndomen och att det kan finnas två distinkt olika förlopp vid ADHD, ett som drabbar i barndomen och ett som gör det i vuxen ålder. 

ADHD är vår tids mest omdebatterade diagnos, och antalet människor, både vuxna och barn, som diagnostiseras och medicineras har ökat explosionsartat, inte bara i USA utan även i Europa och Sverige. Den aktuella studien – som skulle kunna få följden att ännu fler diagnostiseras om kravet på barndomsanamnes slopas – lär bli omdebatterad. ADHD-diagnostik innebär en stor gråzon där det ofta är mycket svårt att dra en tydlig skiljelinje mellan vad som är ADHD och vad som är normala koncentrationssvårigheter. Dessutom är koncentrationssvårigheter ett symtom som, i alla fall delvis, måste sättas i relation till vilka krav samhället ställer på våra kognitiva förmågor.