Avhandling. Parkinsons sjukdom debuterar smygande, och klinisk debut föregås av en betydande förlust av dopaminerga nervceller. Tidsförloppet för denna prekliniska fas är inte klarlagt.

Tidigare studier har visat ökad förekomst av icke-motoriska symtom som förstoppning, sömnstörning, ångest, depression och försämrat luktsinne år eller decennier före parkinsondiagnos. Möjlig motorisk påverkan i prodromalfasen är emellertid mindre väl studerad. Försämrad balans har traditionellt betraktats som ett tecken på avancerad sjukdom, men nya studier med kvantitativa mätningar har visat på avvikelser redan i tidig fas av sjukdomen. Den kliniska relevansen av sådana avvikelser är inte klarlagd.

I avhandlingsarbetet använde vi data från bland annat Patientregistret (1987–2012) och Mönstringsregistret (1969–1996) för att undersöka potentiella riskmarkörer för Parkinsons sjukdom i det längre perspektivet. I en kohort med 1,3 miljoner män noterades lägre muskelstyrka i övre extremiteter hos de män som diagnostiserades med Parkinsons sjukdom under uppföljningstiden. I två fall–kontrollstudier framkom att risken för Parkinsons sjukdom var förhöjd hos dem som vårdats för depression eller fallskada under studietiden. Dessa samband var tidsberoende och starkast de sista åren före parkinsondiagnos (oddskvot 1,5–6,4 vid depression och 1,2–5,8 vid fallskada, jämfört med respektive kontrollgrupp).

Den absoluta risken för Parkinsons sjukdom var 1,1 procent hos personerna med depression och 0,7 procent hos dem som sökt vård för en fallskada. Män som diagnostiserades med Parkinsons sjukdom under uppföljningstiden hade i jämförelse i genomsnitt cirka 2 procent lägre muskelstyrka vid mönstring. I absoluta tal handlar det om subtila, men signifikanta, skillnader. De tidsberoende mönstren för depression och fallskador i relation till parkinsondiagnos tyder därtill på direkta samband. Noteras bör också att 7,1 procent hade drabbats av minst en höftfraktur före parkinsondiagnos, jämfört med 3,2 procent av individerna i kontrollgruppen. Det indikerar en kliniskt relevant ökad fallrisk redan före parkinsondiagnos.

I en enkätstudie med individer drabbade av Parkinsons sjukdom i arbetsför ålder sågs att arbetssituationen var starkt relaterad till tillfredsställelsen med livet i allmänhet. Många deltagare hade antingen slutat arbeta eller kämpade med att klara arbetskraven. Deltagare som upplevt stöd från sin arbetsgivare hade en trefaldigt ökad sannolikhet att fortfarande arbeta jämfört med dem som saknat sådant stöd.