I många länder är antalet tonårsgraviditeter och aborter högt. För att sänka de höga graviditetstalen har skolor i ett nittiotal länder införskaffat bebissimulatorer; en realistisk docka som behöver matas och skötas för att inte skrika. Bebissimulatorerna ingår vanligen i informationsprogram riktade till tonåringar som får låna hem dockorna, med hypotesen att övningen ska leda till färre graviditeter. Evidens om insatsernas effektivitet har hittills saknats eller varit motsägelsefull.
I en nyligen publicerad studie klusterrandomiserades 13–15-åriga flickor i 57 skolor i västra Australien till en intervention med hemlån av bebissimulator över helgen, reflektion i smågrupper och filmvisning. Totalt 1 267 flickor samtyckte till att delta i interventionen. I jämförelseskolorna deltog 1 567 flickor i sedvanlig hälsoundervisning och samtyckte till studien. Det utgjorde 58 respektive 45 procent av valbara flickor på dessa skolor. Deltagarna följdes upp till 20 års ålder via datalänkning till nationella journalsystem och abortklinikers journaler med 98 procents täckning av födslar och aborter i västra Australien.
Signifikant fler födslar registrerades i interventionsgruppen, 97 (8 procent) jämfört med 67 (4 procent) i kontrollgruppen. Därtill noterades fler aborter, 113 (9 procent) jämfört med 101 (6 procent). Eftersom studien var klusterrandomiserad så justerades också för socioekonomiska faktorer, skolresultat, tobak- och alkoholbruk, familjetyp, erfarenhet av spädbarn samt sexuell debut på individnivå. I den justerade analysen kvarstod en 36-procentig överrisk för graviditet i interventionsgruppen (relativ risk 1,36; 95 procents konfidensintervall 1,10–1,67).
Studien begränsades av att deltagandet på individuell nivå var lågt och att antalet graviditeter som slutade i missfall inte var känt. Författarna drar slutsatsen att användning av bebissimulatorer i skolor inte reducerar antalet tonårsgraviditeter på avsett sätt och troligen utgör ett ineffektivt sätt att utnyttja skattemedel.