Egenreferat. I en nyligen publicerad långtidsuppföljning från befolkningsstudien 1913 års män studerades sambandet mellan låg fysisk syreupptagningsförmåga och död under 45 års uppföljning.
Ett representativt urval av 50-åriga män från Göteborg rekryterades till studien 1963. Syftet var att undersöka riskfaktorer för hjärt–kärlsjukdom och dödlighet, och 792 män undersöktes vid 54 års ålder (år 1967) med arbetsprov. I en undergrupp bestämdes maximal syreupptagningsförmåga. Därigenom kunde maximal syreupptagningsförmåga, som ett mått på männens kondition, beräknas för de 656 män (83 procent) som genomfört ett maximalt arbetsprov. Män med känd hjärt–kärlsjukdom eller andra hälsoproblem som kunde påverka resultatet av testet uteslöts.
Männen följdes sedan till 2012, då de var 99 år gamla. Under uppföljningen genomgick de upprepade undersökningar, och uppgifter om dödsorsak hämtades från det svenska Dödsorsaksregistret.
I vår studie analyserades sambandet mellan beräknad maximal syreupptagningsförmåga och dödlighet. Männen delades retrospektivt in i tre grupper från låg till hög maximal syreupptagningsförmåga: 2,00 l/minut, 2,26 l/min och 2,56 l/min.
Låg maximal syreupptagningsförmåga var kopplad till ökad dödlighet under hela uppföljningstiden. Sambandet mellan fysisk kapacitet och alla dödsorsaker var graderat, med allra störst risk i den grupp som hade lägst maximal syreupptagningsförmåga.
Vid justering för andra riskfaktorer för död var endast rökning (hazardkvot [HR] 1,58; 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,34–1,85; P < 0,0001) av större betydelse för död än låg syreupptagningsförmåga (HR 0,79; 95KI 0,71–0,89; P < 0,0001). Däremot hade både högt kolesterol (HR 1,13; 95KI 1,04–1,22; P < 0,005) och högt blodtryck (HR 1,01; 95KI 1,002–1,02; P < 0,01) lägre prediktivt värde för död.
Sammanfattningsvis finner vi att det under 45 års uppföljning förelåg ett robust samband mellan låg maximal syreupptagningsförmåga i medelåldern och död. Endast rökning hade större betydelse för död. Den långa uppföljningstiden i denna populationsstudie är unik, och fyndet bekräftar tidigare studier med kortare uppföljningstid.
