Egenreferat. Flera studier har genom åren visat att läkemedelsbiverkningar är vanliga och måste beaktas som differentialdiagnos vid medicinsk bedömning på akutmottagningen. Vi har undersökt prevalens och rapportering av, liksom möjligheten att förebygga, läkemedelsbiverkningar i en prospektiv tvärsnittsstudie av 706 patienter på en akutvårdsavdelning vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Patienternas journaler granskades strukturerat av specialistläkare på akutkliniken och av specialistläkare i klinisk farmakologi. Av de 706 inkluderade patienterna hade 284 (40 procent) minst en läkemedelsbiverkning. Liksom i tidigare studier identifierades tre kluster av de vanligaste biverkningssymtomen: cirkulations- och elektrolytrubbningar samt blödningar. Kardiovaskulära och CNS-aktiva läkemedel var oftast kopplade till biverkningar. Ålder och antal läkemedel, men inte kön, var associerade med ökad risk för biverkningar. Nästan en femtedel av patienterna lades in i slutenvården helt eller delvis på grund av biverkningssymtom, och det bedömdes att en knapp fjärdedel hade kunnat förebyggas. Två biverkningsrapporter insändes till Läkemedelsverket under studietiden; granskningen visade att 146 rapporter borde ha skickats in. Sexton av patienterna med biverkningar hade en biverkningsdiagnoskod i epikrisen.

Studien bekräftar att läkemedelsbiverkningar är vanliga på akuten, liksom bristande rapportering och dokumentation av biverkningar. Möjligheten att förebygga slutenvård på grund av biverkningar bedömdes som begränsad. Det är viktigt att kliniskt relevanta och allvarliga biverkningar rapporteras till Läkemedelsverket eftersom rapporterna är en viktig del i kunskapsunderlaget om läkemedel till nytta för sjukvård och patienter.