Avhandling. I Sverige drabbas varje år ungefär 2 000 personer av cancer i ändtarmen, vilket gör rektalcancer till en vanlig cancerform. Med förbättrade onkologiska resultat märks i dag ökande intresse för behandlingens konsekvenser i termer av behandlingsassocierad sjuklighet och livskvalitet. Ett tecken på detta är att patientrapporterad livskvalitet nu införs i Svenska kolorektalcancerregistret.

Livskvalitet och sjuklighet i denna patientgrupp står också i fokus i en ny avhandling på området. För att möjliggöra detaljerad analys och värdera demografiska, psykosociala och hälsoekonomiska faktorers betydelse utvecklades ett omfattande frågeformulär. Dessutom genomfördes en befolkningsundersökning för att ta fram referensvärden.

Inom ramen för en prospektiv multicenterstudie inkluderades 1 248 patienter med nyupptäckt rektalcancer. Två psykologiska faktorer var oberoende associerade med upplevelsen av livskvalitet före behandlingsstart. Den ena var påträngande tankar om cancern, ett stressymtom som i andra studier visat sig vara möjligt att påverka med enkla interventioner. Den andra var känsla av sammanhang (KASAM), en personlighetsegenskap som speglar förmågan att hantera påfrestande situationer. Patienter som planerades för botande behandling hade hälsorelaterad livskvalitet jämförbar med normalbefolkningen, medan patienter där endast palliation var möjlig beskrev tydligt sänkt livskvalitet.

I en studie av 156 konsekutiva patienter opererade för lågt belägen rektalcancer vid Östra sjukhuset 2004–2009 analyserades behandlingsresultatet efter att extralevatorisk rektumamputation införts. Den nya metoden var förknippad med ökad frekvens perineala sårkomplikationer jämfört med konventionell teknik utan förbättrade onkologiska korttidsdata. Den perineala sårläkningstiden översteg en månad hos en majoritet av patienterna.

I en tvärsnittsstudie av svenska patienter i en registerbaserad nationell kohort tre år efter rektumamputation (n = 545) fann vi att hälften upplevde kroniska symtom från perineum. Symtomen var vanligare hos kvinnor, och fördröjd sårläkning var en riskfaktor för uttalade besvär. De patienter som upplevde mest besvär rapporterade lägre hälsorelaterad livskvalitet.

Våra resultat talar för att man bör ta hänsyn till psykologiska variabler i analys och tolkning av livskvalitet. Extralevatorisk rektumamputation ledde till ökning av perineala sårkomplikationer men inte till förbättrat onkologiskt utfall. Åtgärder för att minska perineala sårkomplikationer efter rektumamputation är angelägna, inte minst för att de förefaller relaterade till kroniska besvär.