Avhandling. Det är sedan länge känt att diabetes är vanligt hos patienter med hjärtinfarkt och innebär en högre dödlighet. I en ny avhandling studeras långsiktig prognos efter hjärtinfarkt i syfte att identifiera högriskindivider och finna förklaringar till den sämre prognosen.
Den svenska GAMI-studien visade att om ett oralt glukostoleranstest (OGTT) utförs hos patienter med hjärtinfarkt utan känd glukosstörning har 60 procent endera diabetes eller nedsatt glukostolerans. Det gör nyupptäckt diabetes eller prediabetes dubbelt så vanligt i gruppen som hos matchade kontroller. I den aktuella långtidsuppföljningen var tidigare oupptäckt glukosstörning, till skillnad från HbA1c och fasteblodsocker, en oberoende riskfaktor för nya hjärt–kärlhändelser det följande decenniet. Något oväntat var förhöjda (mot förväntat låga) adiponektinnivåer efter hjärtinfarkt en oberoende markör för död. Leptin relaterade till framtida kardiovaskulära händelser.
I en oselekterad patientgrupp identifierad i Svenska koronarangiografi- och angioplastikregistret (SCAAR) åren 2006–2010 sågs högre mortalitet bland patienter med diabetes vid ett första perkutant kranskärlsingrepp. Dessutom sågs, trots modern läkemedelsterapi och särskilt vid insulinbehandling, hög komplikationsfrekvens i form av hjärtsvikt, hjärtinfarkt och stroke de följande fem åren.
I en drygt 20-årig uppföljning av DIGAMI-studien ökade överlevnaden med 2,3 år hos patienter med akut hjärtinfarkt och diabetes som randomiserades till intensifierad insulinbaserad glukoskontroll jämfört med kontrollgruppen.
Sammantaget visar avhandlingen att patienter med diabetes och hjärt–kärlsjukdom alltjämt har en ökad risk för förtida död och nya hjärt–kärlhändelser. OGTT, men inte HbA1c eller fasteglukos, identifierar individer med tidigare oupptäckt glukosstörning. Dessa patienter löper ökad risk för kardiovaskulära händelser det kommande decenniet. OGTT bör därför övervägas som screeningverktyg efter hjärtinfarkt med syfte att spåra individer med hög hjärt–kärlrisk på grund av dysglykemi snarare än att diagnostisera diabetes. Noggrann uppföljning samt multifaktoriell behandling av patienter med diabetes och nyupptäckt glukosstörning är av vikt för att förbättra överlevnad och sjuklighet efter hjärtinfarkt, men det finns även behov av nya behandlingsstrategier.