Avhandling. Varje år drabbas ca 25 000–30 000 personer av stroke i Sverige. En knapp tredjedel avlider inom det första året, och bland dem som överlever blir ungefär en tredjedel helt återställda. Majoriteten har dock kvarvarande fysisk eller kognitiv funktionsnedsättning, och rehabiliteringsinsatser är aktuella för de flesta.

Nya behandlingar vid akut stroke har lett till minskad risk för hjälpberoende och död. Betydligt mindre intresse har emellertid ägnats det långsiktiga omhändertagandet av personer med stroke. Prevalensen av stroke i befolkningen beräknas till knappt 2 procent, motsvarande minst 140 000 personer. Patientgruppen löper hög risk för strokerelaterade komplikationer och återinsjuknande. Det långsiktiga omhändertagandet sker i första hand i primärvården, och i dag saknas strukturerad uppföljning.

Riksstroke är det svenska kvalitetsregistret för strokesjukvård. I en ny avhandling undersöks data som samlats in under åren 2008–2010 och omfattar över 60 000 patienter, av vilka ca 35 000 av överlevarna efter ett år har följts upp.

I avhandlingen visas att 1 av 5 patienter rapporterar att deras behov av rehabilitering inte är tillgodosett ett år efter en stroke och att 1 av 4 patienter inte följts upp av läkare inom 3 månader efter en stroke. Vad gäller kvarvarande rehabiliteringsbehov och uppföljning är det särskilt utsatta patientgrupper av äldre och funktionsnedsatta som tycks hamna mellan stolarna.

Behandling med strokeförebyggande läkemedel minskar under det första året efter stroke. Fortsatt användning är associerad med strokeuppföljning, men i övrigt hittades inga samband mellan läkemedelsanvändning och ålder, kön, utbildningsnivå eller ursprungsland. Studien visar att ADL-beroende efter stroke (beroende av hjälp med basala dagliga aktiviteter som toalettbesök, påklädning eller förflyttning inomhus) ökade mellan 3 och 12 månader efter stroke (Figur 1). Speciellt äldre och i synnerhet kvinnor försämrades över tid. Orsakerna till försämring behöver studeras ytterligare.

Avhandlingen utgör den första djupgående analysen av Riksstrokes ettårsuppföljning. Resultaten speglar enligt vår uppfattning bristen på struktur i det långsiktiga omhändertagandet och väcker frågor om hur strokevården bör organiseras. Strukturerad uppföljning av stroke på ett nationellt plan tycks motiverad både för att uppnå en mer jämlik vård och en förbättrad kvalitet i det långsiktiga omhändertagandet och för att bevara de framgångar som ses i den akuta strokevården.