Avhandling. Epilepsi är den vanligaste kroniska neurologiska sjukdomen, och det finns ca 60 000 personer i Sverige med epilepsi. För somliga med fokal epilepsi utan anfallsfrihet trots medicinering kan epilepsikirurgi vara en bra behandling, om den bedöms lämplig efter preoperativ utredning.

I en nyligen framlagd avhandling undersöktes resultaten av epilepsikirurgi efter minst 5 år avseende anfall, medicinering, arbete och hälsorelaterad livskvalitet. 

De första två studierna baseras på Svenska epilepsikirurgiregistret. Anfall samt epilepsimedicinering undersöktes 5 och 10 år efter epilepsikirurgi och jämfördes med en kontrollgrupp som utretts men inte opererats. Vid uppföljningen sågs anfallsfrihet hos 62 procent av opererade vuxna och hälften av barnen, jämfört med hos 14 procent av vuxna respektive 38 procent av barn som inte opererats. Anfallsfrihet sågs oftast vid MR-fynd, lägre anfallsfrekvens före operationen och kortare sjukdomstid. Efter 10 år hade 43 procent av anfallsfria vuxna och 86 procent av anfallsfria barn helt slutat med epilepsimediciner.

Vi studerade även i hur stor utsträckning vuxna arbetar 5, 10 och 15 år efter epilepsikirurgi.  Patienter som arbetade heltid före operationen och som sedan blev anfallsfria hade bäst resultat, men andelen som fortsatte att arbeta heltid sjönk successivt. Av dem med olika typer av bidragsförsörjning före operationen, som blev anfallsfria, arbetade ca 30 procent heltid efter 5 och 10 år. Opererade personer som blivit anfallsfria arbetade heltid endast i något mindre grad än befolkningen i allmänhet. Arbete före operationen, lägre ålder vid operationen samt uppnådd anfallsfrihet var associerat med högre grad av sysselsättning.

I en studie av hälsorelaterad livskvalitet (enkät SF-36) undersöktes patienter under utredningen inför eventuell epilepsikirurgi samt efter i genomsnitt 14 år. Vid långtidsuppföljningen hade de opererade samma resultat som en ålders- och könsmatchad svensk referensgrupp, utom för social funktion och mental hälsa. Icke-opererade hade lägre nivåer än referensgruppen inom fem av åtta områden. På individnivå sågs förbättring av fysisk och mental hälsa hos hälften av de opererade jämfört med ca en tredjedel av icke-opererade. Av alla opererade ansåg 95 procent att operationen totalt sett varit av godo.

Slutsatserna i avhandlingen kan förväntas vara till nytta vid individualiserad rådgivning om möjliga vinster och risker vid epilepsikirurgi även på längre sikt.