Egenreferat. Det är välkänt att typ 2-diabetes hos obesa patienter förbättras av viktminskning och inte minst efter bariatrisk kirurgi. Sedan länge gäller därför att operationsindikation föreligger för patienter med typ 2-diabetes om BMI är över 35 (grad 2-fetma). Flera internationella diabetesorganisationer har nyligen föreslagit att bariatrisk kirurgi kan övervägas som alternativ för behandling av typ 2-diabetes hos patienter med BMI 30–35 (grad 1-fetma). Detta konsensusuttalande utgår från studier som inkluderat patienter med BMI under 35, men någon egentlig analys av effekt i BMI-intervallet 30–35 redovisas inte.

Eftersom förändrad operationsindikation kan medföra stora konsekvenser för dimensioneringen av bariatrisk kirurgi genomförde Sahlgrenska universitetssjukhuset under 2016 en systematisk litteraturanalys, en så kallad HTA (health technology assessment). Vi undersökte systematiska översikter, kohortstudier och randomiserade kontrollerade studier i PubMed, Embase, Cochrane-biblioteket och HTA-databaser. Av 2 375 artiklar identifierades fyra randomiserade kontrollerade studier och sex kohortstudier som motsvarade uppsatta kvalitetskriterier och som behandlade frågan huruvida bariatrisk kirurgi ger bättre diabeteskontroll än standardbehandling hos vuxna med typ 2-diabetes och BMI under 35.

Remission vid typ 2-diabetes studerades i tre randomiserade kontrollerade studier och fyra kohortstudier med 1–3 års uppföljning och visades vara vanligare efter bariatrisk kirurgi än efter standardbehandling, men brister i studiekvalitet försvagade slutsatsen. Kirurgi gav större sänkning av HbA1c jämfört med medicinsk behandling, och för fasteblodsocker noterades liknande effekt. Data saknades för att säkerställa om det förelåg skillnader i antalet glukossänkande läkemedel. Effekten på kroppsvikt var större efter kirurgi (– 7 till – 20 procent) än efter medicinsk behandling (– 0,5 till – 2 procent).

Sammanfattningsvis konstateras att bariatrisk kirurgi jämfört med medicinsk behandling ger bättre glykemisk kontroll hos vuxna patienter med typ 2-diabetes med BMI under 35. Det saknades emellertid långtidsdata (> 3 år) avseende remission vid typ 2-diabetes, mortalitet, effekt på livskvalitet samt förekomst av diabetesrelaterade eller kardiovaskulära komplikationer. Kunskapsluckor fanns också vad avser optimal kirurgisk teknik samt hälsoekonomi. Fler studier behövs således innan kirurgi kan rekommenderas som behandlingsalternativ för patienter med typ 2-diabetes och BMI under 35.