Avhandling. Låg kondition är bland de starkaste riskfaktorerna för hjärt–kärlsjukdom och tidig död. Den huvudsakliga boven, ateroskleros, börjar sannolikt tidigt i livet. Det är dock oklart hur låg kondition och även fetma tidigt i livet påverkar risken för hjärt–kärlsjukdom och tidig död. Det är också omdebatterat huruvida riskerna förknippade med fetma kan kompenseras av en hög kondition – så kallat »fat but fit«. Det är slutligen oklart vilken roll arvet spelar i kopplingen mellan kondition och sjukdom.
I en ny avhandling utnyttjades data om alla män som mönstrade åren 1969–1996 från mönstringen till nutid. Deltagarnas resultat på konditionstestet och styrketesten samt kroppsmått (BMI) under mönstringen kopplades till risken att drabbas av hjärtinfarkt, stroke och död under uppföljningstiden. Justeringar för blodtryck, utbildning, inkomst, sjukpension och vanliga diagnoser vid mönstringen gjordes. För att undersöka arvets påverkan valdes alla tvillingpar med olika kondition ut, och deras risk för sjukdom och död jämfördes sedan.
Låg kondition vid mönstringen ökade risken för hjärtinfarkt (hazardkvot [HR] 0,82 per ökning med 1 standardavvikelse [SA] i kondition), stroke (HR 0,84 per ökning med 1 SA) och död (HR 0,49 när femtedelen med högst kondition jämfördes med femtedelen med lägst kondition). Hög kondition kunde inte kompensera för fetma (BMI ≥ 30 kg/m2) med avseende på risken för hjärtinfarkt eller död. Tvillingar med hög kondition hade inte en lägre risk för hjärt–kärlsjukdom eller död i jämförelse med sina otränade syskon, oavsett hur stor skillnaden i kondition var. Tvillingarna med högre kondition hade dock lägre risk för diabetes.
Låg kondition är redan i tonåren en stark riskfaktor för hjärt–kärlsjukdom och död. Hög kondition tycks inte kunna fullt reducera riskerna förknippade med fetma. Sambandet mellan kondition och sjukdom förefaller vara förmedlat via ärftliga faktorer.
