Egenreferat. Rektalcancer drabbar ca 2 000 patienter i Sverige årligen. Under de senaste decennierna har prognosen förbättrats och risken för lokalrecidiv minskat kraftigt. Strålbehandling är i dag en integrerad del av behandlingen. I Sverige är korttidsstrålning en vanlig teknik, vilket innebär att man ger större fraktioner under 5 dagar (5 × 5 Gy).
Strålbehandlingen kan dock ge upphov till biverkningar, och optimal fraktionering och tidpunkt för kirurgi efter strålbehandling är omtvistad. Det finns teoretisk anledning att tro att biverkningarna kan minskas genom att ge strålning med flera lägre doser (25 × 2 Gy) under längre tid, alternativt att vänta med kirurgi en längre tid efter strålbehandlingen. Dessa hypoteser har studerats av oss i den aktuella studien.
840 patienter från 18 svenska centra randomiserades mellan
1. korttidsstrålning (5 × 5 Gy) med direkt kirurgi inom en vecka (SRT)
2. korttidsstrålning (5 × 5 Gy) följt av kirurgi efter 4–8 veckor (SRT-delay)
3. långtidsstrålning (25 × 2 Gy) följt av kirurgi efter 4–8 veckor (LRT-delay).
Primärt utfallsmått var tid till lokalrecidiv. Sekundära utfallsmått var fjärrmetastaser, överlevnad, postoperativa komplikationer och strålningstoxicitet. Efter en medianuppföljningstid på 5,2 år var den kumulativa incidensen av lokalrecidiv 2, 3 respektive 5 procent efter SRT, SRT-delay och LRT-delay (ingen signifikans). Inga statistiskt signifikanta skillnader i fjärrmetastasfrekvens, sjukdomsfri eller total överlevnad förelåg. Akut strålningstoxicitet sågs hos mindre än 1 procent med SRT, 7 procent med SRT-delay och 5 procent med LRT-delay. Risken för postoperativa komplikationer var signifikant lägre efter SRT-delay jämfört med SRT (41 procent mot 53 procent; oddskvot 0,61; 95 procents konfidensintervall 0,45–0,83; P = 0,001).
Vår slutsats är att fördröjd kirurgi ger färre komplikationer efter kirurgi men med bibehållet onkologiskt resultat. I en framtid skulle intervallet kunna utnyttjas för optimering för patienten, eventuellt tillägg av annan onkologisk behandling samt för att identifiera patienter med mycket gott behandlingssvar där kirurgi helt kan undvikas.