Digital vård ledde till ökad tillgänglighet men kostade mer

Vi välkomnar fler studier på digitala vårdmöten, som kan påvisa hur samhället får mest nytta av nya sätt att möta patienten. Den studie som Mikael Hoffmann refererar till är gjord 2011-2013 i USA, är endast fokuserad på luftvägsbesvär och utgår helt från videobesök, vilket inte är jämförbart med den lösning som Min Doktor tagit fram. I artikeln om studien framgår tydligt att digitala vårdmöten är en besparing, bortsett från följande två “concerns”: Att videobesök enligt studien leder till fler fysiska återbesök, provtagningar och förskrivningar och därmed nya kostnader, samt att patienter söker videobesök för besvär som de annars inte sökt vård för. Detta gäller således inte den lösning Min Doktor erbjuder.

Hos oss effektiviseras läkarens arbete av den skriftliga asynkrona kommunikationen som alltså över tid möjliggör flera läkarkontakter inom ärendet, vårdepisoden, även uppföljning efter behandling. Våra läkare kan också ta diagnostik till hjälp och skicka patienten för provtagning eller radiologi. Detta ingår i kostnaden för en och samma ersättning - alltså en patientavgift och en ersättning från samhället.
Våra läkare har också påbudet att hänvisa ärenden av karaktären allmän rådgivning till 1177, och de ärenden där fysiskt möte anses tillföra något för bedömningen eller konsultationen, ska direkt hänvisas till fysisk vård. Totalt uppgår de här ärendena till 21 % av de som kommer in till Min Doktor - ärenden som vi alltså inte begär ersättning för.
Vi menar att vi inte uppmuntrar till överkonsumtion och tydligt visar att vårt bidrag ska vara att avlasta den fysiska vården från patientärenden som lämpar sig för digital vård. Digital vård är kostnadseffektivt om de läkarbesöken ersätter fysiska läkarbesök.

Digital vård är fortfarande relativt nytt och vi har inte ännu svar på allt. Vi prövar oss fram för att lära och utveckla en optimal tjänst. Därför behövs fler studier på detta område och vi ser själva fram emot den utvärdering som ska ske av vårt pilotprojekt med Region Halland. De första resultaten under samarbetet tydde på att minst 60-70% av patienterna stannade sin vårdresa efter konsultation hos Min Doktor. Nu efter avslutat pilotprojekt finns ett större underlag där effekten, möjligheter och svårigheter ska sammanfattas utifrån hur det samarbetet var upplagt, för att bättre förstå hur digital vård ska användas för bästa nytta för såväl vårdpersonal som patient. Vi uppmanar andra vårdgivare i branschen att göra liknande utvärderingar för att samhället ska kunna ta informerade beslut om digital vård och dess roll i den offentliga vården.

Det finns inget uppenbart svar på frågan hur vårdsystemet eller ersättningssystemet ser ut när digitala vårdmöten är fullt integrerade i det offentliga utbudet. Hur kan vi agera sida vid sida med vårdcentralerna? När flera studier (ovan nämnda, PWC, McKinsey, vår egen) tyder på att digital vård innebär ekonomiska besparingar och Min Doktors lösning kan skala upp läkarresursen, kan inte nyttjandet få falla på att ersättningssystemet idag inte är uppdaterat. Den offentliga vården är hårt belastad och har inte själva mäktat med att komma lika långt i utvecklingen men Sverige har å andra sidan investerat mycket i startups inom ehälsa - och kan nu dra nytta av resultaten genom att använda en ledande digital tjänst från ett svenskt tillväxtbolag. Rätt använt kan alltså digitala vårdmöten - även enligt den aktuella studien - generera besparingar både direkta i sjukvårdssystemet och indirekta samhällsbesparingar i form av restid, förlorad arbetstid, miljöaspekter. Därför uppmanar vi att man ställer krav på transparens från vårdgivare exempelvis vad gäller hur många ärenden som är av allmän rådgivningskaraktär och inte bedöms behöva ett läkarbesök och därmed inte heller den ersättning det medför. Vi påminner också om vårt förslag att alla fysiska vårdcentraler ska redovisa hur stor andel av deras ärenden som kan hanteras digitalt.

Vi är den första svenska digitala vårdgivaren men bara en i raden av nya lösningar på vårdens utmaningar. En digitalisering av vården kommer innebära stora processförändringar. Vi måste alla lyfta blicken och se till helheten. Förändring behövs för att vi tillsammans ska kunna leverera en god nivå av hälso- och sjukvård. Som ett av världens länder med högst skattetryck och ett uttalat samhällsansvar måste vi hitta sätt att skapa mer vård för pengarna och digital vård är ett bra exempel.
Henrik Kangro, Chefsläkare Min Doktor
Magnus Nyhlén, Läkare och grundare av Min Doktor

En av de verkligt tilltalande poänger med telemedicin för patienten är förstås tillgängligheten - det blir lätt att få tag i en läkare utan att behöva åka till vårdcentral. Just nu styrs redan primärvården så att "populärast vinner", vårdcentraler ersätts efter listning och listning styrs av hur bra patienten uppfattar vårdgivaren vara. Ofta gäller att ju mer foglig doktorn är gentemot patientens önskemål, desto mer inlyssnande, förstående och "snäll" uppfattas denne vara. Att säga nej till krav och önskemål av medicinska skäl är redan idag, i offentligt driven verksamhet, jobbigt, och det går inflation i undersökningar och behandlingar som ges utan annan indikation än patientens önskemål. Med privata vårdgivare, som kan dra kunder, patienter, från hela Sverige, och konkurrera med offentligt driven vård genom att vara lättåtkomlig och enkel att kontakta - var ska incitamentet att säga nej till patientens önskemål komma ifrån? Läkarens egna moraliska, medicinska och etiska principer? Kommer inte det att blir ganska svårt i den typen av företag, som kommer att bero av sitt rykte bland patienter i hela Sverige? Är inte risken mycket, mycket stor att kunder lockas både av tillgänglighet och av att doktorn, som av vilja att ekonomiskt gynna företaget och inte göra sig obekväm i en företagskultur, har mycket lättare att säga ja än att säga nej till det patienten önskar?Jag befarar att fenomenet kommer att driva en mycket olycklig utveckling mot att vi gemensamt utvecklar en "beställningsmedicin", en kultur av att driva en vårdkonsumtionsbutik, där läkarens uppgift blir att tillfredsställa kunden (som inte behöver betala sina beställningar ur egen ficka). Det kan ju verka fint att ge människor det de vill ha, men det finns en tråkig baksida: plånboken är begränsad, och ska helst räcka till det som verkligen behöver göras, inte bara till det individerna önskar. Har vi råd att acceptera denna utveckling i nuläget, utan bättre underlag än det som presenteras ovan?